PR-kungen Sven Hedin hade antingen avskytt...

...Kändisdjungeln eller varit programledare för det nykoloniala eländet. Japp, det är min bestämda uppfattning. Hedin gillade förstås inte andras nymodigheter inom kulturbranschen som "negermusik" och annat men om filmbolaget smickrat honom, cashat upp och förlagt programmet på en plats den gode Sven ändå var nyfiken på hade han självklart ställt upp.

Japp, har just läst Axel Odelbergs "Äventyr på riktigt" - en biografi över världens kändaste svensk innan andra världskriget. Väldigt medryckande läsning, om än aningen färgad av Hedins egna upphottade bästsäljarstoriesar om sina öden och äventyr. Upptäcktsresar-Sven var som Odelberg skriver en showman som visste hur man fick folk att vända sidor och hänföll med förtjusning gärna till de mest populistiska författar- och föreläsarknep för att egga sin publik. Skulle nog varit någon form av superstar idag också!

Till skillnad från bolagen bakom Kändisdjungeln gav han dock sina asiatiska medarbetare hyfsat betalt. I alla fall om man får tro Odelberg, som jag tror i det här fallet tror på Hedin.

Man kan förstås inte nämna Hedin utan att ta upp det där med vänskapen med Hitler. Hitler hade läst Sven Hedins fantasieggande reseskildringar och var som många tyskar ett stort fan av den kamelridande stockholmaren. När Hedin kom tillbaka till Tyskland förfördes han av führerns smicker och blev snabbt en trogen anhängare till århundradets näst störste massmördare (Stalin hade ihjäl fler va?). Som en blind, vägrade Hedin in i det sista att tro att Hitler hade någon vetskap om alla de grymheter som det rapporterades om.

Hedin var i mångt och mycket en man av sin tid och var som majoriteten av västvärldens befolkning fast rotad i ett socialdarwinistiskt tänk, med uppfattningen att det fanns högre och lägre stående folk. Och förstås att de som krigade bäst i slutändan skulle utrota klenare nationer. Samtidigt hade han en hel del sympati med koloniserade folk som gjorde motstånd. Innan han mot slutet, särskilt i sina dåliga stunder, blev en riktig praktantisemit så kungjorde han att han faktiskt var stolt över sin den sextondel "judiskt blod" som flöt i hans ådror. Den store Hitlerfantasten blev nämligen själv utsatt för en rad grova antisemitiska påhopp på 20-talet. Läs boken!

Och spana in några bilder på Sven på Stockholmskällan!

Kommentera

Dags att blåsa liv i museibloggen