”Kärlek – de bästa erotiska berättelserna”

Novellerna i volymerna ”Kärlek” som kom på 60-talet, kan ses som en milstolpe i den svenska, erotiska litteraturhistorien. Här finns några av dem i urval för dagens läsare. Med drivna stilister som exempelvis Bengt Anderberg, Gottfried Grafström och Svante Foerster, lyser dock kvinnorna med sin frånvaro (förutom Helena Klein som enda kvinnlig representant.)

Erotiken i berättelserna arrangeras i vilken miljö som helst; i ett hyresrum, i havet, på stranden, mellan Gustaf Fröding och hans favoritsköka eller varför inte offentligt, som det ”forntida brakknullet” 1267, mellan Haraldur och Birgitta af Helmstadt. Stämningen rör sig mellan lekfullhet och djup, mellan käckhet och fräckhet, mellan vacker poesi och rent pornografiska skildringar och det är denna spännvidd som ger novellerna tjuskraft. Samtidigt blir man som läsare medveten om obenägenheten att skildra erotiken som alltför seriös. Kanske är det så som Helena Klein beskriver det i sin novell att ”Kärlek är roligt. I sina bästa stunder komiskt.”

Kommentera