Vetenskaplig uppsats

Elisabeth Stierncrona - En pietistisk adelsänkas syn på genus

Inledning 

Under 1700-talet kom Sveriges sociala sammansättning att sakta förändra sig. Olika grupper av människor vars försörjning inte var direkt kopplad till jorden klev upp ur det agrara hav som var Sverige.1 En allt större del av den svenska befolkningen kom att bli delaktiga i den kristna skriftkulturen och den ortodoxa teologin började ifrågasättas av människor som hade tid och förmåga att själva läsa och skriva om religiösa spörsmål. Det kom att bli ett sekel med ökade möjligheter till individualism. Den ökade möjligheten till personlig reflexion yttrade sig än som förnyad religiös väckelse, än som relativt sekulariserade upplysningstankar.2 I denna tid levde grevinnan Elisabeth Stierncrona (1714-1769) ett fromt liv präglat av såväl den gamla lutherdomen som de nyare väckelserörelserna. Ångesten inför evigheten, livet efter döden, låg ofta tung kring hennes hjärta. Allt här i livet cirkulerade kring ett enda övergripande mål: att nå saligheten. Ett sätt att hantera salighetsproblematiken var att läsa och skriva religiös litteratur.