Och Gud sade: Du skall vara reklamfinansierad

19 februari 08

TV4 kämpar vidare för rätten att sända reklam mitt i Claes Erikssons filmer. Eriksson har en klausul i kontraktet med sitt produktionsbolag som säger att hans alster inte får visas utan hans tillstånd. Har inte TV4 fått ett sådant tillstånd borde saken således vara ganska klar.

Därför är det intressant att fallet gått ända till Högsta Domstolen. HD ska ju endast ägna sig åt fall där lägre instanser uppenbarligen gjort flagranta fel, eller fall som leder till prejudicerande dom. Frågan är om detta kan betraktas som ett sådant. Det torde väl inte vara något nytt att man måste respektera den typ av avtal som Eriksson skrivit.

I dagens sponsrade tillvaro är det inte utan att Erikssons envisa konstnärliga integritet får en att fälla en nostalgisk glädjetår. Är man inte ett extremt etablerat namn, eller jobbar inom public service, är det snudd på omöjligt att få någon som helst uppmärksamhet för sitt budskap om man inte samtidigt kränger dammsugare, laptops eller resor till Thailand.

 

Man tycker att TV4 kunde ha hållit upp händerna och betalat skadeståndet. Men om någon som Claes Eriksson vänder sig mot principen att allt ska visas tillsammans med mördande reklam, så upplevs det alltså som så hotfullt att det hela måste dras till högsta rättsliga instans. Idén att man kan vägra sponsring måste tryckas tillbaka. Reklamfinansiering ska enligt TV4 uppenbarligen inte ske genom frivilliga avtal utan med tvång. Blir det EU-domstolen efter HD?

 

Kommentera

Precis allt är skolans fel!

19 februari 08

Enligt DN anser Maud Olofsson att den stora skillnaden mellan kvinnors och mäns företagande beror på den könsuppdelade skolan. Som läsare är det lätt att tolka artikeln som ytterligare en berättelse om hur allt är skolans fel. Aftonbladet hängde idag ut Sveriges ”värsta skolor”, genom att sammanfatta alla de anmälningar som gjorts mot den och den skolan. Att vissa av anmälningarna kanske helt saknar grund struntar tidningen tydligen i. Vi har en skolminister som föraktfullt avfärdar ett stort antal duktiga och hårt arbetande lärare och ger deras verksamhet epitet ”flumskolan”. Tänk om andra ministrar uttryckte sig lika vårdslöst om de arbetande i sina myndigheter: ”Flumförsvaret”, ”flumrätten”, ”flumvården” och ”flumsocialtjänsten”. Men så kan en minister bara uttrycka sig om skolan utan att det leder till minsta rabalder.  

Snart är väl börsraset, de stigande räntorna och växthuseffekten också ytterst skolans fel. Vi som jobbat inom skolan har misslyckats helt i vår uppgift att forma perfekta superhjältar till medborgare. På grund av vår skrämmande inkompetens har dagens ungdomar nämligen inte utvecklat de relevanta superkrafter som krävs för att snabbt stoppa världssvälten, uppfinna evighetsmaskiner och med ens välta över ända alla strukturella hinder för kvinnors framfart i näringslivet.

 

Ja, för politiker och journalister har det blivit som ett mantra att attackera lärare och skolväsen. Att läsförståelsen och det abstrakta tänkandet är sämre i yngre generationer anses t.ex. per automatik ha sin grund i ”flumskolan”. I själva verket är det alldeles självklart att dessa förmågor blir sämre om man läser och talar mindre, vilket vi faktiskt gör idag. Vi rör oss från ett text- till ett bildsamhälle och den text vi läser är ofta mer kort och fragmentarisk än förr. När man läser måste man skapa sina egna bilder vilket tränar hjärnan. När man ser på TV kommer bilderna alldeles gratis. Det har inte ett jota med skolan att göra. Det är utanför klassrummet eleverna tränar sitt abstrakta tänkande mindre än förr. Detta för i och för sig med sig att lärare måste sänka undervisningsnivån, vilket slår igenom från grundskola till universitet.

 

Så Maud, det är fint att du vill främja kvinnligt företagande, men trist att du, som så många andra, snabbt skjuter från höften och litet slarvigt slänger iväg ”skolan”. Det är inte heller särskilt begåvat med tanke på att elevernas gymnasieval mer speglar samhällets genuskontrakt än skolans. Våra lärosäten levererar dessutom faktiskt betydligt fler kunniga och kompetenta kvinnor än män. Nej, du får nog börja leta på annat håll. Varför inte börja med att försöka identifiera vilka könsbarriärer som finns inbäddade i näringslivets egen struktur?

 

Förmodligen är det väl lärarnas fel att barnen mobbas också. Lärarna har ju ändå litet mer tid med barnen än Idoljuryn.

  

 

Kommentera

Gör om SFI till praktikförmedling

18 februari 08

Det är bra att Björklund och Sabuni har lagt fram ett åtgärdsprogram för SFI, men tyvärr känns det som att de skjuter något vid sidan av målet. Om målet är att lära sig svenska så är det nämligen synnerligen olämpligt att umgås mest med människor som just har det gemensamt att de inte kan det språket. Särskilt när det vimlar av goda svensktalare alldeles utanför klassrumsdörrarna.

Nästan alla som går på SFI har någon, ofta några, klasskamrater som talar samma språk. Om vi går till oss själva kan vi nog alla erkänna att vi av bekvämlighet helst socialiserar med sådana som det är lätt att prata med. Det blir liksom roligare så. Och hur fantastiskt kompetent läraren än är så skulle de flesta invandrare lära sig mer svenska om de istället umgicks med svenskar.

 

SFI borde därför omorganiseras från grunden. Institutionens centrala uppgift borde vara att placera studenterna i svensktalande miljöer. Det är ingen lätt sak att finna lämpliga praktikplatser, men om detta görs till inrättningens huvudsyssla bör det gå att ordna, kanske med litet hjälp av ”ekonomiska incitament” för praktikantmottagarna från skattmästare Borg.

 

Praktiken skulle sedan på förtjänstfullt sätt kunna kombineras med några färre lärarledda lektioner på eftermiddagen. Förmodligen har de studerande, efter en arbetsdag där de ständigt behövt förstå och göra sig förstådda av svenskar, en rad frågor att ta upp. Dessa frågor kan bli utgångspunkten för den teoretiska undervisningen. Lektionens innehåll torde då komma att svara direkt mot vad eleven upplever som ett konkret språkligt behov. Man vill ju fatta vad man gör och vad som händer i den miljö man befinner sig.

 

Men att läsa och skriva då? Ja, det är viktigt, men när man börjar lära sig ett nytt språk vill jag hävda att det är sekundärt. Vi börjar inte med att ge penna, bok och fyll-i-luckan-övningar till våra bebisar. Vi interagerar muntligt med dem, med miner, gester och andra åtbörder som hjälper kommunikationen. Det är ett grundläggande problem i landets språkundervisning att vi i så hög grad utgår från det skrivna (och i allra värsta fall utifrån grammatikövningar). Efter mina år som engelsklärare vet jag att det går betydligt snabbare att få en ”svag” elev att börja tala och förstå litet talad engelska, än att få den att läsa och skriva bra. Det är enklare och roligare att börja med talet.

 

Den känslomässiga belöning man får när man märker att man kan tala litet och utbyta några få tankar är stark och ögonblicklig. Man får nämligen direkt bekräftelse av den man talar med. Det talade har redan när man är nybörjare en riktning och ger oftast en direkt respons. Det skrivna är i början bara lösryckta övningar utan varken sammanhang eller mottagare.

 

Möjligen skulle man kunna avsluta SFI-dagen med att sitta i lärarledda smågrupper och jobba utifrån en skönlitterär text, som man läser och diskuterar tillsammans. På så vis kan man börja närma sig skriften, läsandet, kulturen och de mer abstrakta begreppen.

 

Slutligen bör man premiera de lärare som tar sig an de svåraste uppdragen. Det är mycket svårare att lära en nyanländ invandrare svenska än att jobba med duktiga, läsvana och högmotiverade elever på naturvetarprogrammet. Följaktligen bör också den som tar sig an detta uppdrag ha en betydligt högre lön än den svensklärare som glider runt i ett klassrum med ungdomar från akademikerhem. Idag är det ofta dåligt betalda och oerfarna lärare som har hand om SFI och gymnasiets motsvarigheter. Ja, min erfarenhet är att det så gott som alltid är den senast anställda som får ta sig an dessa klasser då de lärare som varit länge på skolan hellre väljer att jobba på de program där eleverna är helt självgående. De får ju lika mycket pröjs ändå. Om inte mer, av någon konstig anledning.

 

Och förresten – sådana där kontextlösa grammatikövningar ska vara fullständigt förbjudna innan eleven har ett hyfsat ordförråd. Man kan inte snickra ett hus utan byggstenar, och innan husbygget kan sättas igång måste den språknakne samla in arbetsmaterialet - orden. De flesta får ändå mer känsla för grammatik och meningsbyggnad bara genom att ofta utsättas för språket. Grammatikundervisning som den är idag är endast relevant för den försvinnande lilla minoritet som inte känner av, utan istället via logisk slutledning försöker räkna ut i vilken ordning orden ska placeras. Sägas ska att språklärare med all sannolikhet är fruktansvärt överrepresenterade i den minoriteten.

 

Alltså: SFI ska bestå av lika stor del SYO-konsulenter som lärare, praktiken ska vara det bärande fundamentet och undervisningen ska utgå från de språkliga frågor som väckts under det dagliga mötet med svennarna. De texter man arbetar med ska vara meningsfulla, ge kulturkännedom, introduceras i små grupper och alltid följas av diskussion. Lärarna ska definitivt vara bland de bäst betalda. Det är en bra start.

 

Här är Aftonbladets och SvD:s artiklar om saken.

Kommentera [6]

Empati - ett vapen i kampen mot terrorism

8 februari 08 Regeringen har stärkt demokratin genom att införa ”preventiv användning av vissa tvångsmedel” och buggning. Ja, det hävdar utrikesminister Carl Bildt och justitieminister Beatrice Ask i deras presentation av landets nya antiterroristpolitik. Jag som trodde att den personliga integriteten och rättssäkerheten var två av de mest grundläggande inslagen i en demokrati. Ack, vad man misstar sig. 

 

Ytterligare två små steg har tagits mot ett alltmer auktoritärt samhälle och precis som Orwell beskrev det så motiveras alltihop med hotet från en yttre fiende. När kommer det första förslaget om att tillåta vissa former av tortyr? Ja, dit har man förstås bara nått i USA än. Men vi lydiga européer brukar ju snart haka på. 

Annars ser jag med spänning fram emot att få se vilka konkreta åtgärder som kommer att bli följden av Bildts och Asks ambition att finna nya vägar ”att motverka segregation, diskriminering och utanförskap”. Kan vi förvänta oss att stora medel anslås till oberoende samhällsforskare? 

Att skaffa ”mer kunskap om varför enskilda människor stödjer, bidrar till eller begår terroristhandlingar och hur sådana destruktiva processer kan förhindras”, låter inte heller så tokigt men man får ju hoppas att det inte innebär att lärare ska rapportera till SÄPO och att vi gör som amerikanarna och smäller upp skyltar i den offentliga miljön med uppmaning om att ringa ett visst nummer och berätta om udda beteenden. Man blir ju litet nervös när Bildt och Ask följer upp med: ”Här krävs en bred samverkan mellan myndigheter och ett aktivt civilsamhälle”. 

Det är lovvärt att regeringen vill fördjupa det internationella samarbetet kring terrorism. Samarbetets fokus tycks dock mest röra säkerhetspolitiska aspekter. Viktigare är att öppna kommunikationsvägar till människor i arabvärlden, att stödja positiva krafter i dessa länder och att faktiskt möta de bombades förtvivlan och indignation med respekt. Det rör upp känslor när ditt hem demoleras och dina nära dödas av amerikanska precisionsbomber. Det rör upp känslor när västmedia rapporterar mer om de amerikanska soldater som dött än om de mångfalt fler irakier som förlorat livet i Bushs vansinnesprojekt. Om väst inte kan förmedla en stark empati för dessa fullständigt naturliga känslor, och faktiskt någon form av ursäkt, så lär det bli svårt att komma varandra närmare.

Förresten: borde vi inte anslå medel för forskning om grogrunden för storvulen och aggressiv amerikansk nationalism och oljehunger? Jag menar, kan vi komma till rätta med galningarna i Vita Huset har vi nått långt i kampen mot terrorismen.

Kommentera [3]

Lärlingssystem utan KOMVUX blir ren klasspolitik

7 februari 08

Det är bra att Alliansen vill skapa ett gymnasium där elever får arbeta utifrån sina egna förutsättningar. Tanken att alla ska vara jätteduktiga i svenska och samhällskunskap är vacker men alla vet att det endast är på pappret Svenska A på samhällsprogrammen är detsamma som Svenska A på fordonsprogrammet. Det är utmärkt om ungdomar som inte klarat målen i svenska, matematik eller engelska, men som har andra talanger, får chansen att utveckla dessa. Att samla alla de som vantrivts i skolan på IV-programmet, att låta dem fortsätta syssla uteslutande med det de så länge misslyckats med var ingen god idé.

Det är således helt rimligt att inte alla gymnasieprogram ger högskolebehörighet.

Men när regeringen är på väg att stänga en dörr till högskolan är det viktigt att öppna andra. Människor förändras nämligen. Många blir rejält sugna på teoretisk kunskap först när de blivit tjugofem. I synnerhet gäller det säkert studiebegåvade elever som kommer från hem utan akademisk tradition. Och universiteten behöver fler studenter som har erfarenhet av yrkesverksamhet. Aldrig var diskussionen så torftig som när man satt på ett seminarium med tjugoåringar som kommit raka vägen från gymnasiet.

Därför är det nu viktigare än någonsin att blåsa liv i KOMVUX. När regeringen kombinerar sin gymnasiereform med minskade anslag till denna den andra chansens institution anar man ugglor i mossen. När regeringens utredare Mats Gerdau vill privatisera hela verksamheten blir man inte mindre orolig.

 

Misslyckanden i grundskolan och gymnasiet behöver inte bero på bristande förmåga eller ambition. I många fall har det sin grund i svåra familjeförhållanden. Det är därför hårt att staka ut de ungas livsbana så tidigt. Lärlingssystem med ett starkt KOMVUX är lysande. Lärlingssystem med ett försvagat eller obefintligt KOMVUX hämmar människor i deras kreativa strävanden och minskar möjligheten till social rörlighet. På så vis blir det sammantagna intrycket av en sådan utbildningsreform att det ytterst är ett klassintresse som försvaras.

 

Vi borde välkomna att människor växer och vill lära sig nya saker. Vi borde glädjas åt att människor med olika erfarenheter kommer in i den akademiska världen. Genomför gärna gymnasiereformen men se samtidigt till att bygga en god vuxenutbildning för alla dem som litet senare i livet får en stark vilja att vidareutbilda sig.

 

Kommentera

Aftonbladets perfekta president - skådisen George Clooney

5 februari 08

Ja, enligt Wolfgang Hansson, politisk kommentator i Aftonbladets TV-inslag, i alla fall.

Supertuesdays toprubrik på Aftonbladet lyder som följer: Här är superpresidenten. Har intellgensen (sic), utseendet och karisman. Men har han eller hon politiken? Det är inget som Aftonbladet intresserar sig för.

Jag har sett två diskuterande inslag om preliminärvalen idag, på SVT och TV8. Jag fick ingen information om vilken politik de olika kandidaterna står för. Både TV8, som vill framstå som ett seriöst medium, och SVT, som ska stå för den publika servicen vad gäller info här i landet, ägnade istället all sin tid åt att spekulera i vem som skall vinna.

Visst har alla dessa tre medier haft kortare inslag om själva politiken men främsta fokus är någon helt annanstans och budskapet från våra största medier är solklart: Politik handlar om att segra, inte om att bygga ett samhälle.

Kommentera

Tänk om trasiga barn fick leva med snälla vuxna

2 februari 08

I brist på resurser har BUP tvingats skicka olyckliga barn till vuxenpsykiatrin. Under barnets svåraste stunder har det alltså utsatts för den kanske mest beklämmande vanmakt, aggressivitet och sorg som den svenska vuxenvärlden kan visa upp. Precis som inom skolans värld är gapet mellan de krav vi ställer på en verksamhet och de förutsättningar vi tillhandahåller milsvida. För ingen tror väl att de ansvariga på BUP ser det som en bra lösning?

Vården av unga brottslingar lider av samma dilemma. Ungdomsbrottslingar placeras i miljöer där de tillbringar den största delen av sin tid med andra som hamnat i samma destruktiva kultur. I den bästa av världar borde kriminella, i alla fall under den tid de vårdas, inte umgås med andra kriminella.

Sorg, ilska och hopplöshet smittar. Det gör en kriminell kultur också. Visst kan det vara bra att dela erfarenheter under ordnade former, men inte att leva mitt i varandras elände.

Det är dyrt men nödvändigt att skapa goda miljöer för ungdomar i kris. Det kostar att höja statusen på de yrkesmänniskor som tar hand om de olyckliga. Det kostar mer än vad man betalar de ofta outbildade vårdare som har den största kontakten med intagna och akut psyksjuka. Och det skulle kosta oerhört mycket att i högre grad försöka separera kriminella och krisande människor från varandra. Men i slutändan är det frågan om det inte är minst lika dyrt att låta bli.

Om vi ska nöja oss med att tala om den monetära kostnaden, det är ju alltid enklast så eftersom mänskligt lidande är så svårt att mäta, så kan man konstatera att endast en utebliven rättsprocess kan innebära en miljonvinst för staten. För varje person som inte blir misshandlad sparar vi stora summor i vården. Ja, för att inte tala om all materiell skada som orsakas av dem som slunkit igenom samhällets ihåliga skyddsnät.

Istället för att satsa pengar på de mest behövande barnen använder finansminister Borg våra skattemedel för att sponsra rika hemmafruars vård av sina redan trygga barn. Vårdnadsbidraget, bortsett från dess könsrollsbevarande effekter, är i det här perspektivet en fruktansvärt misslyckad investering. För är det inte just det vi bör använda våra gemensamma resurser till: Att investera dem i verksamheter som ger en bättre framtid för oss alla.

 

Kommentera

Manssynen på tyska campingtoaletter

2 februari 08

Filli och jag som är nya i bloggvärlden har just upptäckt tjuvtittat.se, en av landets mest välbesökta sajter där man kan lägga upp roliga saker man fångat på bild.

Under våra sommarresor i Europa har även vi sett en hel del märkliga ting - i synnerhet på tyska campingtoaletter.

En sen kväll äntrade vår skruttiga Ford Escort en dyster campingplats utanför en sådan där liten surrealistisk tysk stad, full med färgglada jättevillor och trädgårdstomtar. En halvtimme innan stängning klev vi trötta och hungriga in i den lilla receptionsalphyddan, som till vår glädje visade sig innehålla en luxuös restaurang. Den innehöll tyvärr för oss också en föreståndarinna som, vad det verkade, just satt och funderade över om livet verkligen var värt att leva. Efter att vi försiktigt stört hennes inre dialog med djävulen, fick vi lov att smälla upp vårt tält på en gräsfläck. Mat var inte att tänka på.

Nästa morgon var behovet av klädtvätt skriande efter två veckor på vägarna. I vår familj är det jag som ansvarar för denna syssla. Filli menar att hon gör ju ändå allt annat. Det var därför inte så konstigt att hon trodde att jag var i smitartagen när jag moloken kom tillbaka med oförrättat värv.

 

Min ultrafeministiska (och otvättvilliga) hustru menade dock att vi inte skulle låta några stockkonservativa tyska campingägare sätta käppar i hjulet för familjens jämställdhetsarbete. Med skammens rodnad blossande på mina skäggiga kinder tvingades jag således in på damernas.

Sommaren innan råkade jag också ut för en tysk toalettincident. Kissnödig i det ölfryntliga Bayern möttes jag till min stora förvåning av en pissoar för, förmodar jag, någon sorts perverst lagda narcissister.

 

 

 

 

 

Än idag förstår jag inte tanken med denna märkliga skapelse. Siktar man bättre? Hjälp mig gärna med förklaringar!

 

 

 

 

 

 

Kommentera [3]

Roligare med miljö än bögar för Hägglund

25 januari 08

Minns ni när Reinfeldt kallade till presskonferens om några mystiska band som skulle ge oss mer kunskap om hur taffligt sossarna och UD hanterat Tsunamikrisen? Det var mitt under Stegö-Chilo-krisen. Minns ni när Clinton straffade terrorister genom att bomba en medicinfabrik i Sudan? Det var när Lewinskyaffären dominerade världens nyhetsrapportering. Ja, ni förstår vad jag menar.

Just nu, när Kristdemokraternas unkna inställning till homosexuella ligger på löpen och faktiskt riskerar att leda till en smärre regeringskris, så är det förstås viktigt att profilera sig på miljöområdet. Man tycker nästan litet synd om Göran Hägglund. Denne, vad det verkar, trevlige och humoristiske prick, måste ständigt stå med brydda ögonbryn och försvara massa föråldrade knasigheter som många av hans medlemmar brinner för. Han orkade tydligen inte mer denna gång. Han vill hellre prata miljö än homosexäktenskap med reportrarna.

Flera av Hägglunds miljöförslag är värda att beakta, men utspelet hade förstås känts mer ärligt menat om det kommit vid en annan tidpunkt. Just idag, Göran Hägglund, är det andra frågor vi vill ha svar på.

Kommentera

På Aftonbladet går retoriken före politiken

16 januari 08

Det var partiledardebatt i riksdagen i morse. Den politiska kontentan av den kan man inte läsa om i Aftonbladet. Ingen statsvetare har ombetts analysera morgonens diskussion. Istället har tidningen kontaktat en retorikexpert för att granska vem som var charmigast och mest slängd i käften. Vill man veta något om det sakpolitiska innehållet får man skrolla och söka i Johanna Meléns trevliga men litet pratiga liveblogg. Även den fokuserar förstås mest på de färgstarka formuleringarna.

Aftonbladets TV-inslag om debatten har också en rubrik mer värd en boxningsmatch än en politisk debatt: ”Ovanligt hårda rallarsvingar när partiledarna möttes i het debatt i dag. Se alliansens attack – och Mona Sahlins kontring”.

Det är allt, so far, som finns på AB:s hemsida om partiledardebatten.

 

I samband med Schenströmaffären diskuterade jag hur medierna är mer intresserade av att granska och profilera politikerna än av själva politiken, och hur det politiska samtalets form skildras och utvärderas mer än dess innehåll. Då tog jag upp att flera statsvetare har en tendens att spela med i spelet. De låter sig ofta intervjuas om vem som ”vunnit bataljen” och brer ut sig om hur den gjort ett bättre intryck än den. Idag skippade Aftonbladet alltså statsvetarna helt och ringde direkt till en retoriker!

 

På så vis understöds föreställningen att en debatt endast är en tävling och inte också ett meningsutbyte. Att det som sägs bara syftar till att vinna billiga poäng och att själva budskapet egentligen är irrelevant. Det ska förstås sägas att politikerna hakar på i hopp om att få skina som solar på morgondagens löpsedlar. I partiernas propagandafabriker har de sina egna små retoriker som sitter och fnular på nya rallarsvingar och uppercuts. Så späs politikerföraktet på.

 

Tydligen var Maud ”segrare” i dagens "fajt". Stort grattis!

 

Kommentera [1]

Äldre