Lisas ekvationer lika bra som Pelles. Men inte om vi lärare får bestämma

För några år sedan arbetade jag på en skola där rektorn beslutade att vi skulle ha en så kallad ”Jämställdhetsdag”. Ni vet, ett sådant där temaarbete vi lärare tvingas lägga in någon gång om året för att skolledningen vid behov ska kunna peka på att vi faktiskt utgår från läroplanens värdegrundsidé.

Sagt och gjort. Börje, Bettan, Nisse, Lisa, Josefina och jag lade upp riktlinjerna för dagen. Det var svårt. Få av oss hade nämligen läst om genus- och jämställdhetsfrågor, varken på universitetet eller på egen hand. Några av oss, i synnerhet Börje och Nisse, tyckte att det var rena fånerier, vilket givetvis märktes då vi tillsammans försökte arbeta fram vår planering.

Dagen började mycket bra. Eleverna var med på noterna, frågade, diskuterade och var engagerade. Nästan mer engagerade än lärarna faktiskt.

Och så när Börje presenterar filmen som skall visas i aulan kommer det: Den där grodan, fadäsen som inte går att reparera, utan att illojalt stöta kniven i ryggen på kollegan och detta rakt inför eleverna. Och sådant gör man ju inte. Hur dum grodan än är.

-  Flickor och pojkar är som ni vet olika, säger matematik- och kemilärare Börje glatt. Flickor är duktigare på språk – inte sant Anne-Marie – och killar bättre i matematik. Det har med våra olika hjärnor att göra! Nu ska vi se en film som…

Ja, nog är det svårt att undervisa i ämnen man inte är insatt i. Ändå krävs det av oss. Utan fortbildning och kunskaper i genusfrågor förväntas vi lärare arbeta utifrån ett jämställdhetsperspektiv som finns som övergripande punkt i läroplanen. Vem som helst förstår vilken omöjlig uppgift det är. I synnerhet som en stor del av lärarkåren, kvinnor som män, avfärdar dessa frågor som ickerelevanta i den praktiska undervisningen i klassrummet. Sådant får livskunskapsläraren ta hand om litet vid sidan av det viktiga vi kärnämneslärare arbetar med.

I Dagens nyheter kan vi idag läsa om att flickor och pojkar är lika duktiga i matematik. Problemet som Janet Hyde, professor vid Wisconsin-universitet ser det är snarare att lärare men även föräldrar fortfarande lever kvar i föreställningen att pojkar är bättre i detta ämne.

Så frågan är hur dessa fördomar, dessa väl ingrodda och i högsta grad levande föreställningar , påverkar flickor och pojkar under matematiklektionerna och läxläsningen hemma. Frågan är hur fördomar om kvinnligt och manligt över huvud taget – de fördomar som man möter både hos äldre och yngre lärarkollegor, både hos kvinnor och män – gör med våra ungdomars självbilder.

Kommentera

1. Borde man inte komplettera det här med frågan: Hur påverkar fördomar om vad som är manligt och kvinnligt i förhållande till läsning och språk pojkar och flickor under språklektionerna och läxläsningen hemma? Men det verkar tyvärr helt ointressant. Är det månne ekonomiska intressen som styr, att vi som är inom skolvärlden har en skyldighet att producera höginkomstagare bland kvinnorna? Och finns det kanske också en idé om att flickorna är offer för omgivningen men pojkarna helt enkelt bara väljer att vara slöa och får skylla sig själva för sina bristande förmågor?

   — oliver · jul 26, 15:19 · #

2. Att flickorna är förlorare när de växer upp jämfört med männen vet vi, både vad gäller det lönemässiga och karriärsmässiga. Kanske är det då rimligt att fokusera på detta problem enkom, utan att blanda in pojkars skoltrötthet och “slöhet” i sammanhanget. Frågan om pojkar och språk och pojkar och “skolslöhet” är verkligen inte ointressant eller oviktig men tenderar – om man slår ihop det till samma fråga – att ta över, tror jag.

   Och vad menar du med att “vi inom skolvärlden har en skyldighet att producera höginkomsttagare bland kvinnorna”?

   — Filippa · jul 26, 16:07 · #

3. Naturligtvis är det viktigt att diskutera och forska om olika fördomar som drabbar flickor i skolan. Men en förutsättning för att man ska genomföra en riktig genusforskning är väl att könsmaktsordningen effekter studeras ur både män/pojkar och kvinnor/flickors perspektiv. För om man tittar i skolan och samhället så är det ju samma mekanism det rör sig om, nämligen föreställningen att kvinnor läser och är bra på språk och män räknar, eller jobbar med fysiskt tunga arbeten – något du också tar upp i din text. Det här är ju mans- och kvinnoroller som skolan ska motverka. Men det gäller åt båda hållen.

   Därför menar jag att det skulle vara befriande med lite forskning som tar upp den andra sidan av myntet, pojkar och pojkars attityd till läsning och skolan och framför allt förväntningarna som vi ställer på dem jämfört med flickorna. Vilken betydelse har det t ex för pojkarnas bild av skolan att den är så kvinnodominerad på de lägre åldrarna samtidigt som det är mammorna som är ansvariga för majoriteten av läxläsningen (eller att män i Sverige helt verkar ha slutat läsa böcker, eller att vi förväntar oss att de ska bete sig exakt som flickorna trots att de mognar betydligt senare. Är verligen pojkar normen i skolan på samma sätt som männen är det i samhället, kan man fråga sig).

   Och det där med höginkomsttagare var ju lite tillspetsat. Jag hade faktiskt aldrig tänkt på det här tidigare men jag kom att tänka på svaret jag fick när jag frågade min mamma, med 35 år i yrket, varför det inte finns någon motsvarighet till projektet” teknik för flickor” för pojkarna. För henne var det helt självklart att det fanns ekonomiska och (arbetsmarknads-) politiska intressen i frågan. Och är det inte så att du delvis ger svaret själv i ditt svar. Du skriver att flickor är förlorare när de växer upp, bland annat lönemässigt. Och i texten som du refererar till så nämns explicit att det är ett problem att inte fler kvinnor söker sig till tekniska yrken, för det är där som pengarna finns. Och om det betyder att man bör satsa på att uppmärksamma flickors problem i skolan i högre grad än pojkars så måste man fråga sig: får inte pojkarna betala ett ganska högt pris för att de råkar växa upp i ett patriarkalt samhälle ? (vilket de knappast kan lastas för).

   — oliver · jul 26, 17:12 · #

4. Måste bara lyfta på hatten och hålla med dig i allt det du skriver, Oliver! Ett mycket bra vinkel för nästa inlägg,… Tack för din kommentar! :-)

   — Filippa · jul 28, 21:12 · #

5. Vad är det för fel med att vara olika? Varför måste alla vara likadana..?

   — space · aug 3, 06:16 · #

6. Om vi nu talar om attityder så kanske vi kan reflektera en stund över “metaattityder”, dvs över lärarkårens attityd till barnens påstådda attityder, dvs dess attityd till “stökiga omogna killar” som “tar en massa plats” och som är “anti-plugg” respektive till “ambitiösa duktiga tjejer” som “mognar tidigt” och förstår att “koncentrera sig på skolan” och vet att “de måste kämpa”.

   Med exempel som 9A (eller den gamla anekdoten om det jämförande amerikanska experimentet med de två genomsnittsklasserna som “såldes” till sina respektive lärare som duktiga och ambitiösa resp problembarn) i minnet så kan man undra om det inte är så att “förväntningarnas makt styr”, dvs att ni får precis det ni förväntar er: Stökiga killar och mogna tjejer (med lite tur kanske de senare t o m tar för sig och tar mer plats i klassrummet!)

   — Lövet · nov 14, 12:22 · #

I friskoledjungeln får Björklunds barn gå i sosseskola DAGENS SKOLA HAR SPARKAT IGÅNG - VÄLKOMNA!