Läs om lärarlagsidiotin i "Skolvärlden"

I nya numret av "Skolvärlden" publiceras krönikan "Resurser slösas bort i stora lärarlag." Läs och kommentera. Hur ser det ut på era skolor? Är vi i skolan alltför låsta vid gamla strukturer? Lösningar?

Kommentera

1. Sant sagt. Själv suttit i arbetslag många gånge helt i onödan. Fungerar inte kemin blir det dessutom enbart jobbigt.
   Arbetslag är som ett MANTRA och säger man emot kan man faktiskt bli “mobbad” eftersom det inte finns acceptans för att arbeta exempelvis 2 och 2. Tyvärr påminner det om trender som kommer och går och flocken följer slaviskt efter. Vi lär eleverna att vara kritiska men lärarna är själva ofta okritiska. Man kan jämföra det hela med klimatdebatten. Har man en avikande åsikt ligger man illa till.

   — Lennart · apr 3, 15:46 · #

2. Mina erfarenheter om arbetslag och arbetslagsmöten är att trösklarna är höga och takhöjden låg.
   Själva ordet arbetslag för tankarna till gulagarkepelagen och den frusna tankefrihet som rådde där. Jag tror att det enda vettiga är att återinföra ämnesinstitutioner och på så sätt minimera kacklandet och kvasipsykologiserandet om elever.

   — Janne · apr 3, 19:02 · #

3. Vill bara understryka att jag inte alls är emot arbetslag, rent allmänt. Jag har själv mycket positiv erfarenhet av arbetslagsarbetet på min skola. Att samarbeta är jättekul och bidrar enligt mig till att eleverna får en helhetssyn på det de lär sig! Dock vänder jag mig emot det klumpiga organiserandet som jag tycker är ett enormt resursslöseri.

   — Filippa · apr 3, 22:56 · #

4. Jag läste din kolumn i Skolvärlden och log för mig själv. Har sååå många gånger funderat på att skriva ihop något liknande.

   Ingår själv i ett arbetslag med 17 medlemmar. Oftast fungerar det bra, men då och då blir skutan duktigt tungrodd och vi hamnar i kortsiktiga lösningar, schema och lokal istället för det vi borde ägna oss åt.

   Pedagogik heter det va…?

   Gillar din blogg!

   — Sandra · apr 5, 00:20 · #

5. Den pedagogik man borde prata om i arbetslagen är minimal. Det blir en hel del elevvårds prat men det är mer delgivning och inte pedagogiska spörsmål. Jag trivs i mitt arbetslag tidigare var jag i ett annat och då var det ångest ångest och en negativ syn på allt vilket gjorde att jag bytte. För mycket logistik inom skolans värld rent allmänt kan jag tycka.

   — asapasa · apr 6, 12:49 · #

6. Jag förstår inte varför man ska ha en kollektivistisk syn på pedagogik och metodik. Måste verkligen alla gå åt samma håll? Det finns ju så många sätt att lära ut och lika många sätt att lära in. För min egen del försöker jag variera.

   — Janne · apr 7, 13:00 · #

7. Jättebra krönika! Jag är så glad att jag hittills bara jobbat på lite gammaldags kommunala gymnasier där alla lärare har väldigt stor självständighet. Och där samarbete mellan lärare uppstår spontant ur behoven (jobbar på ett estetgymnasium). Vad jag ofta funderat över är om det skulle gå att införa lärarlag här – och vad priset i försämrad arbetsmiljö skulle bli. Min tanke är att ganska många av oss är ganska egna, och mår ganska bra av att få sköta oss själva (nu låter jag som om jag är 64 på det 65:e men ja ja :^) )

   — Martin · apr 7, 21:36 · #

8. Vad är det för fel med att vara 65? Fler borde låta som 65-åringar. Problemet är ju snarare att många lärare, och vanliga människor, låter och beter sig som fjortisar. Vågar inte säga vad de egentligen vill och följer resten av gänget för att inte sticka ut. Amen.

   — Janne · apr 10, 12:22 · #

9. Jag vill bara diskutera pedagogik och det vi har framför oss. Jag tycker mycket tid går åt till saker som kan berättas och beskrivas i andra sammanhang och andra former. Jag håller med dig om att vi är kvalificerade människor… och tiden är viktig och dyrbar. Grupperna är för stora och frågorna som tas upp där är för små. Så tänker jag. Allt gott Filippa. Anne-Marie

   — annemarie · apr 23, 18:30 · #

Gästbloggare på Svensklärarföreningens hemsida En blåröd röra som är rörande överens