Inbjuden som talargäst till P1-Morgon

Med anledning av förslaget om att endast behöriga lärare skall kunna fastanställas i skolan, blev jag inbjuden till P1-Morgon för att tala om min egen erfarenhet som först obehörig och idag behörig lärare.

Jätteroligt, var det och goda mackor fick jag! Men oj, vad fort det gick och oj vad mycket mer jag hade att säga i frågan.

Lyssna gärna på radioinslaget här och klicka på länken under "Obehöriga lärare får inte fasta jobb".

Kommentera gärna! Vad tycker ni om förslaget?

Kommentera

1. Hej Filippa! Lyssnade som vanligt på P1 och hörde plötsligt ditt namn och röst, vad roligt att du får komma till tals i radio! Jag tycker rent spontant att en yrkeserfaren person som är omtyckt av elever & kollegor och passar bra som lärare måste kunna få arbeta som lärare. Däremot borde denne erbjudas en lärarutbildning parallellt med arbetet som lärare. Lärare måste ju bli bättre på att hantera mobbning och barn/ungdomar med olika psykosociala problem. Detta verkar ju i och för sig inte vara något som lärarutbildningen ger. Men vetenskpaligt tänkande är ju också viktigt! Tack för mig! / Jennie, Klaras kompis från Borlänge

   — Jennie · maj 26, 10:24 · #

2. Hej Jennie! Vad kul att du hörde inslaget! Naturligtvis är vetenskapligt tänkande som du skriver också jätteviktigt. Och de jag talar om, de obehöriga som har ett annat yrke från början och således ämneskunskaper och universitetspoäng, har med alla sannolikhet fått med sig detta från sin utbildning. Jag tror att fler vägar krävs för behörighet, så att man inte stänger dörrarna för duktiga, erfarna, kunniga, engagerade människor från arbetslivet. Skolan behöver fler sådana tycker jag, inte färre! Kul att få din kommentar. TACK!

   — Filippa · maj 26, 10:47 · #

3. Hej Filippa!
   Det var en befrielse att höra dig i P1 i morse. Jag tror att det var första gången som någon med eftertryck förde fram ordet KOMPETENS i lärardebatten . På något sätt låter det på debattörerna i allmänhet och skolministern i synnerhet som om behörighet vore lika med kompetens, men vi som har jobbat några år i skolan är väl alla mycket medvetna om att skillnaden kan vara enorm. Eller, rättare sagt, att begreppen helt enkelt inte är synonyma.
   Det var lika befriande att höra din uppfattning om “behörighetskursen” på lärarhögskolan. Utbildning och kunskap är naturligtvis bra, men ett papper på att man bevistat några föreläsningar och lämnat in några uppgifter i pedagogik gör som du påpekade inte någon skillnad i sak.
   Reformer behövs. Låt oss gemensamt kämpa för att utplåna det förhatliga uttrycket behörighet och ersätta det helt, hållet och fullständigt med det betydligt mer relevanta Kompetens!
   Kan inte du bli skolminister? Jag backar upp dig!

   — Kjell Åberg · maj 26, 16:02 · #

4. Hej Kjell! Tack för din kommentar. Vad glad jag blir! :-)

   — Filippa · maj 26, 16:47 · #

5. Har lyssnat på din medverkan.
   Du tar upp exempel på människor i din närhet som är kunniga och har kompetens. Det är väl utmärkt att dessa får en möjlighet att bli lärare i den svenska skolan.

   Men det är så mycket mer en lärare behöver kunna, om t.ex. läroplanen, skolan som institution, lärandeteorier, filosofin bakom hur undervisning organiseras, osv.

   Hur och var skall t.ex. en arkitekt få den teoretiska kunskapen om just det här?

   — Monika Ringborg · maj 26, 17:06 · #

6. HEJ FILIPPA – och övriga läsare!!

   Du har flera viktiga och vettiga synpunkter i dina blogginlägg och i radiointervjun, men jag tycker att du hoppar över en viktig poäng: Att sätta betyg är en MYNDIGHETSUTÖVNING. Den här myndighetsutövningen – att ansvara för elevernas lärande och sedan betygssätta detta lärande i förhållande till kursmål och betygskriterier – har ju avgörande konsekvenser för barnets/ungdomens framtid; utbildningsmöjligheter, yrkesval, karriär osv. Det skickar väldigt märkliga signaler till samhället om man påstår att någon obehörig, utan adekvat utbildning, ändå ska kunna utföra den här myndighetsutövningen, även om de råkar vara ”duktiga och erfarna lärare”. De flesta människor skulle knappast acceptera ett sådant tänkande på andra områden i samhället. Man kan dra några paralleller för att förtydliga detta.
   .
   • Skulle det vara lika okej att en jätteduktig, dock helt självlärd, hemmameckare blir officiell besiktningsman på Svensk Bilprovning, utan någon dokumenterad adekvat utbildning för jobbet?

   • Skulle det vara lika okej att en lika duktig, dock självlärd, hemmasnickare gör officiella överlåtelsebesiktningar av hus, med försäkringsgarantier?

   • Skulle det vara lika okej att en självlärd undersköterska utan någon officiell utbildning eller examen ordinerar mediciner, sätter dropp osv., hur duktig hon/han än har blivit på egen hand?

   • Skulle det vara lika okej att en duktig självlärd bilförare utfärdar officiella körkort till folk, utan att han/hon har godkänd adekvat utbildning och officiell behörighet för att utfärda körkort?

   • Skulle det vara lika acceptabelt att en självlärd person utan juristexamen, men som läst mycket juridik på egen hand och är väldigt duktig på att argumentera, får fast anställning som jurist i tingsrätten eller hovrätten, fatta beslut i häktningsförhandlingar osv.?

   • Skulle det vara lika acceptabelt med en inspektör på Sjöfartsinspektionen, som visserligen kan massor om båtar och är en jätteduktig båtförare på egen hand, men är formellt outbildad och obehörig för jobbet? Bör denne kunna få fast anställning och kunna ge/dra in tillstånd för fartyg?

   • Skulle det vara lika acceptabelt att en helt självlärd hemmafixare som råkar vara en hejare på våtrum, får inspektera och officiellt godkänna att golvbrunnsinstallationerna uppfyller branschnormerna, så att byggföretagets ansvarsförsäkring ska gälla?

   • Skulle det vara lika acceptabelt att man låter en vanlig menig soldat, som inte har någon officersutbildning eller pedagogisk utbildning – men som är en riktigt duktig soldat i hemvärnet och har erkänt goda pedagogiska förmågor – utbildar och examinerar blivande soldater och officerare?

   Jag vet att jämförelserna kanske haltar lite här och där… Men så är det ju alltid med jämförelser. Men: för gemene man är det nog självklart att man vill ha utbildade, behöriga (och i förekommande fall legitimerade) människor som utför de här uppgifterna, i synnerhet när det är myndighetsutövningar det handlar om. Men när det gäller läraryrket så verkar det vara så nedvärderat att man inte ser värdet av utbildning och behörighet på samma sätt. ”En duktig obehörig kan göra jobbet lika bra!” säger man. Vad säger det om synen på läraryrket? Visst är det sant att det finns en del obehöriga lärare som faktiskt gör ett bättre jobb än en del formellt behöriga lärare – men så är det väl i alla branscher! Men man skulle ändå inte acceptera obehöriga i många andra branscher. Visar inte hela resonemanget på ett nedvärderande av just läraryrket som sådant?

   Eller: har jag missat något i resonemanget?

   — Magister Martin · maj 28, 12:46 · #

7. Ytterligare en fundering:

   Varför skulle någon vilja investera i 4-5 års lärarutbildning, om man kan få samma tjänst, samma befogenheter, samma lön och samma status utan denna långa och kostsamma utbildning, så länge man är tillräckligt “kompetent och erfaren” (dock formellt obehörig)?

   — Magister Martin · maj 28, 17:22 · #

8. Hej!

   Väntar ivrigt efter kommentarer på mina två inlägg!?

   — Magister Martin · jun 3, 21:17 · #

9. Kära Magister Martin! Roligt med debatt tycker också jag! Och jag har inte sprungit och gömt mig:-) Är på en välbehövlig liten semester i Dalom där jag syr blommiga 70-talsbyxor åt min bebis och njuter av solen. Men snart kommer jag tillbaka till Stockholm och då kommer en låååång kommentar till dina, mycket intressanta synpunkter. Eller ett nytt inlägg. Kul!

   — Kollegan Filippa · jun 3, 23:28 · #

10. Avdankade arkitekter, journalister och ekonomer. Är det vi ska ha i skolan? Har själv haft “kollegor” som blivit över efter rationaliseringar på Ericsson. Säkert duktiga yrkesmänniskor men fullkomligt bedrövliga lärare. Min erfarenhet att dessa sk lärare är trojaner inom skolvärden.

    — Janne · jun 19, 11:33 · #

11. Hej! Magister Martin och Janne. Det blev en lång semester och jag ber om ursäkt att svaret dröjt. Men bättre sent än aldrig..?

    Att sätta betyg är en myndighetsutövning – det är sant och oerhört viktigt att ha i åtanke! Men de instruktioner som finns i läroplanen har även “behöriga” lärare problem med att tolka, märkligt nog. Få kursmoment- i mitt eget fall inga – i dagens lärarutbildning eller den tidigare för den delen, utbildar oss i betygsanalys eller kriterietolkning. Kanske för att man anser att det är pedagogiken/didaktiken/ hantverket i klassrummet, som vi främst skall vara utbildade experter på.

    Vad är det som gör mig till en “behörig” lärare när det kommer till att sätta betyg? Ja, inte vet då jag. Tydligen ett papper på att jag är har en examen från rätt skola. Jag var till och med mer nitisk och noggrann, när jag var obehörig och “ny”; då¨gick jag igenom alla 175 elevers resultat många, många gånger med olika kollegor, diskuterade, funderade, och lusläste kriterier och mål. Hur många gör detta efter 20 år i yrket? Är det inte detta vi borde kräva istället för att tjata på om några poäng som knappast står i relation till myndighetsutövningen i sig?

    Enligt ditt resonemang, Magister Martin bör lärare som utbildade sig för över 30 år sedan inte heller ha befogenhet att sätta betyg – de har ju knappast fått någon adekvat utbildning för dagens betygssystem. Men kanske är det så enkelt som så: vi förutsätter att de är kompetenta nog att förstå det som står i styrdokumenten, även om de ändras var 15:e år. Och gör vi det – ja, då borde vi förutsätta att akademiker från andra områden i samhället också är intelligenta nog för samma analyskompetens.

    Arbetsbeskrivningar finns ju på alla arbetsplatser. Att läsa en arbetsbeskrivning, att förstå och sätta sig in i de mål och kriterier som finns i läroplanen, borde i rimlighetens namn en människa med en fil. kand från universitetet inte ha några som helst problem med. Snarare borde vi säkerställa rättvisa betyg för eleverna genom att se till att de har rätt till en utomstående examinator, att de har rätt att läsa upp ett betyg de inte är nöjda med, att se till att bättre kommunicera hur vi har bedömt deras kunskaper. Kanske borde det vara två lärare som skriver under på varje betyg?

    Kanske handlar det hela snarare om att våra skolledningar mer intensivt bör arbeta för en levande diskussion mellan oss pedagoger och på det viset säkerställa en samsyn så gott det nu går.

    Ett bra mycket större problem, tycker jag, är att många, många, många lärare fortfarande sitter och spaltar upp siffror eller betygskrumelurer i sin lärarkalender utan att över huvud taget anteckna VAD det är för kriterier inom spannet VG som Lisa, Kalle, Nisse har nått upp till. Detta vanligt förekommande sätt att förhålla sig till läroplanens kunskapstänk, tycker jag är ett oerhört förlegat sätt att arbeta på och DET borde snarare vara ett problem för eleverna när vi talar vår viktiga myndighetsutövning.

    Och Janne – JA!!! Fram för arkitekter, journalister och ekonomer i skolans slutna värld!!! Avdankade människor, oavsett om de är trötta, bittra lärare (!) eller jurister har inget i skolan att göra över huvud taget. Men engagerade människor som vill arbeta med ungdomar och brinner för sitt ämne – oj, oj, oj vad de är viktiga!!!

    Puh – fick inte med allt men skriver ett nytt inlägg i ämnet snart. Tills dess – kom gärna med fler synpunkter och läs gärna mitt debattinlägg som tar upp vägen till den heliga behörigheten på Politikerbloggen.se.

    — Filippa · jun 21, 12:15 · #

12. Hej Filippa!

    Tack för dina kommentarer! Jag förstår lite bättre hur du menar, och håller med dig till viss del. Men: DU UNDVIKER ATT SVARA PÅ MIN HUVUDPOÄNG! Jag fick ingen kommentar till mina många exempel på mer eller mindre jämförbara situationer/yrken.

    Med ditt resonemang borde alltså vi sänka “trösklarna” även för all annan myndighetsutövning och för yrken där man av tradition har krävt någon form av behörighet? Eller? Du kommenterade inte ett enda av mina exempel, eller den övergripande tanken med dessa jämförelser.

    För det andra: du svarade över huvud taget inte på min andra stora fråga: Varför skulle någon vilja investera i 4-5 års lärarutbildning, om man kan få samma tjänst, samma befogenheter, samma lön och samma status utan denna långa och kostsamma utbildning, så länge man är tillräckligt “kompetent och erfaren” (dock formellt obehörig)?

    Skulle gärna se någon kommentar till detta.

    Slutligen: du har fel om att mitt resonemang leder till att “lärare som utbildade sig för över 30 år sedan inte heller bör ha befogenhet att sätta betyg”. Inför varje nytt betygssystem så sker omfattande kompetensutveckling av lärare. Och diskussionerna hålls levande på skolorna. Så sent som för två år sedan hade man t.ex. i Stockholm en gigantisk satsning på “Likvärdig betygssättning och bedömning”, trots att det “nya” betygssystemet redan hade funnits i 12 år!! Naturligtvis sker fortbildning inom alla yrken, annars skulle ju även elektriker förlora sin behörighet efter 30 år…

    Du har rätt i att “få” kursmoment handlar om betygssättning. Men “få” är ju oändligt mycket mer än “inga”! I dagens lärarutbildning får studenterna tid att reflektera över betyg och bedömning, och man förankrar detta i vetenskapliga metoder, teorier, modeller osv. Den obehöriga har ju INGEN sådan teoretisk och vetenskapligt förankrad utbildning i betyg och bedömning.

    Du efterlyser mer samsyn. Jättebra! Och i Stockholm har faktiskt tre gymnasieskolor sedan länge kommit överens om gemensamma övergripande förhållningssätt och generella betygskriterier samt tolkningar och konkretiseringar av målen. Så visst förekommer detta redan, dock långtifrån överallt.

    — Magister Martin · jul 10, 10:56 · #

"Jag kör på känn, jag!" Behöriga lärare är ingen garanti för korrekt betygssättning DN och Expressen håller mé!