Här är listan som hjälper er att välja rätt gymnasium, ungdomar!

Det är inte utan att man blir en smula förvirrad när man läser Aftonbladets artikel om gymnasieskolor. Vore jag förälder till en ungdom som i dagarna valde skola, skulle jag konfunderat klia min skalle. Är betygen en indikator på hur bra skolan är eller inte?

”Betygssnitt viktigt men inte avgörande” står det exempelvis längst upp. Litet längre ned kan vi, (om vi blir medlemmar i Plus) få tillgång till listan ” Så bra är gymnasieskolorna där du bor. Kolla betyg och antal godkända.”

En bra skola är alltså en skola med högt betygssnitt?

Nej, föräldrar och ungdomar, det är det inte! Här kommer istället listan på några av de saker ni ska titta på vid valet av en gymnasieskola. Kanske är detta saker ni tar för självklara.

Gör inte det.

Det är de inte längre, märkligt nog.

• Har skolan en stor aula, gympasal, olika lokaler anpassade för skolarbete och tillhörande skolgård?

Många skolor hyr ”fräscha”, små lokaler som kan verka trendiga då man som elev slipper den unkna, gamla ”skolatmosfären”, men de traditionella skolutrymmena har mycket viktiga funktioner att fylla. I många skolor pusslar lärarna febrilt med logistikproblem istället för att arbeta med pedagogiska frågor. Kan läraren samla en hel klass någonstans? Två klasser? Finns studierum för grupparbeten? Finns datasalar för en hel klass eller måste läraren separera klassen vid dessa tillfällen (= kaos!) Finns det en skolgård att vara på, på rasterna? En verksamhet som skolan kan med andra ord inte inhysas var som helst, hur som helst. Det är mycket viktigt att tänka på i valet av skola.

• Har skolan en skolmatsal?

Ingenting kritiseras så mycket som skolmaten. Så har det nog jämt varit. Viss kritik är säkert befogad men en sak är säker – utan ordnad skolmat äter din tonåring garanterat det billigaste, göttaste och lättaste. Visst är det gott med kebab och pommes men kanske inte fem dagar i veckan. En skola med matservering får självklart piggare ungar, några kanske bara med sallad och knäckebröd i magen men i alla fall inte tankade med kanelbullar och chips.

• Har skolan ett bibliotek med personal?

Skolbibliotek skall sannerligen inte underskattas. Det gör de dock i dagens friskolor där många saknar ett eget bibliotek med personal, dit barnen kan gå och få hjälp. I stället får ungdomarna själva ta sig till kommunbiblioteken för att låna böcker om Etiopiens jordbruk. Där finns dock ingen engagerad skolbibliotekarie som är anställd bara för att handleda just dem. Kanske är detta anledningen till att så många utan reflektion använder Wikipedia som källa istället. Frågan jag ställer mig här är: Hur tänker ni nu, kära skolor? Hur är det möjligt att ens se sig som en utbildningsinrättning om man bortprioriterar sådana centrala, betydelsefulla delar i en skolmiljö? Självklart uppmuntrar även ett fint och påkostat skolbibliotek även till nöjesläsning, vilket är minst lika viktigt för dagens ungdomar.

• Har skolan engagerade och kunniga pedagoger?

Här krävs att föräldrar och barn vet vad de skall fråga efter på Öppet Hus. För snacka kan ju alla. Vissa litet mer än andra. Och med flashigare vokabulär. Men ”koncept” och ”vision” skjuter ingen hare och förekommer oftast mer i marknadsföringen på hemsidan än i det vardagliga arbetet i klassrummet.

Därför: Fråga hur många lärarledda timmar du har rätt till per kurs på skolan. (På en del skolor träffar du din lärare en gång i veckan eller mindre. Det räcker inte för att få en lärandesituation!)

Fråga svenskläraren om det finns klassuppsättningar av skönlitteratur.

Fråga vilka läromedel lärarna använder och varför? (I vissa skolor använder lärarna inte läroböcker alls eftersom det är för dyrt. De tvingas istället sitta på kammaren och skapa eget material, vilket är enormt tidsödande. Resultatet blir heller inte lika bra. Om man säger så...)

Fråga hur lärarna dokumenterar elevernas kunskaper. (Vissa lärare räknar fortfarande poäng och för in 29,5 i en kolumn i sin lilla kalender. Detta är INTE att synliggöra elevens kunskapsnivå eller progression heller för den delen.)

Fråga hur lärarna arbetar med feedback och processkrivning. (Vissa gör inte det!)

Ta reda på hur väl insatta de är i läroplanens kriterier. (Se ovan!)

Fråga hur de arbetar med jämställdhet och mot mobbing. (Låt dig inte nöjas med något svammel om någon mobbingplan på någon hemsida. Be om konkreta exempel! ”Vad gjorde du då?”)

Fråga rektorn hur mycket tid lärarna får att samplanera projekt. (På vissa skolor äts konferenstiden upp av administrativa frågor uppifrån vilket slår hårt mot möjligheterna till samarbete.)

Fråga hur elevrådet fungerar.

Detta är konkreta frågor som du som elev behöver få svar på för att få en bild av hur skolan fungerar. Hur bra den är helt enkelt!

• Har skolan ett resurscentrum för elever som behöver extrastöd?

Vad händer om du som elev kommer efter på grund av sjukdom till exempel? Vilka resurser har skolan för att hjälpa dig? Prioriteras detta? En hel del skolor har helt enkelt inte råd att ha kontinuerliga stödinsatser för sina elever. Tro inte att din lärare kommer att ha så luftigt i sitt schema att hon kan sitta på kvällstid och privatundervisa dig så där litet vid sidan om. Ta reda på hur skolan löser detta problem, som faktiskt är ganska vanligt idag.

• Har skolan kurator, Syv, skolsköterska?

Detta är resurser som många skolor prioriterar bort då de är oerhört kostsamma. Vissa kanske ”hyr in” en skolsyster på 25 procent som är där på tisdagar mellan klockan 9.00 och 12.00. Självklart blir kontakten med skolhälsovården inte den bästa i dessa skolor. Andra skolor gör en gedigen hälsoundersökning av varje elev som går på skolan. En skolkurator och syvare på heltid är också en mycket bra garanti för att du som elev ska få den hjälp du behöver under dina tre år på gymnasiet.

Kommentera

1. Har man låga betyg är det inte ungdomen själv som väljer gymnasium utan gymnasiet som väljer (bort) dig.. det pågår ju nämligen en merit-tävling bland landets skolor och ingen vill väl komma sist i den! Det är en utslagning av individer som faktiskt bara är 15-16 år gamla. De har hela livet framför sig och säkert mycket att bidra till om skolsystemet bara gav dem chansen. Kommunerna tar inte sitt ansvar att ge samtliga ungdomar en gymnasieutbildning efter individens behov. Skolorna vill sälja sina program med så höga meritvärden som möjligt och ratar därmed elever som riskerar att ta ner värdena, utan att se till alla människors lika värden och möjligheter att prestera och vara nyttiga på olika sätt i vårt samhälle. Men en sak är säker, denna utgallring drabbar oss alla i slutet … även politiker och rektorer riskerar att få sina arselen torkade på ålderns höst av någon som inte fick chansen att göra det som just han/hon var bra på. Det är alltid en tröst för den som är fly förbannad!

   — annsofie · feb 1, 21:00 · #

2. PS
   Jag vill bara tillägga att jag tycker att … skolans ointresse för de med låga meritvärden är snäppet vidrigare än medias sätt att heja på i tävlingen. Aftonbladet lät ju trots allt en klok man som Sven Sundin från Skolverket uttala sig… det var verkligen en tröst! Sedan tycker jag att ditt inägg, Filippa är jättebra för de som har möjlighet att välja. Jag skulle bara önska att vi lät alla få en chans för matchning in på arbetsmarknaden. Därför är det så spännande när det blir brist på vissa yrkesgrupper……
   DS

   — annsofie · feb 1, 21:24 · #

3. Annsofie! Mycket intressanta och tänkvärda inlägg. Men nog måste det vara så att det krävs vissa förkunskaper för att gå t.ex. SP-programmet? Idag kommer många in på program de inte har förutsättningar att klara av, vilket heller inte är så lyckat. Det stora problemet är att det blir en segregering. Kommer man inte in på en flashig innerstadsskola, gör man det kanske i någon kranskommun med lägre intagningspoäng. Det blir A- och B-skolor. De lärare som försöker hålla på kunskapskraven får det svårt på B-skolorna och tenderar då naturligtvis att anpassa undervisningen till de elevgrupper de har.

   — Filippa · feb 2, 00:21 · #

4. Visst är det så… att man behöver ha de förkunskaper som krävs för att gå ett visst program. Det är ju för elevens bästa också. Problemen som jag ser det finns inom de individuella programmen där skolorna inte direkt slåss om att få just de eleverna trots att det finns mängder av unga individer även där som har mycket att ge och bidra med. Det känns inte rimligt att en ung människa som har särskilda behov som exempelvis en försenad tal- och språkutveckling, svenska som andra språk eller koncentrationssvårigheter knappt tas emot i de individuella programmen. De har inga valmöjligheter alls som jag ser det. De är hänvisade till sin hemskola vare sig den passar eller inte… och precis som du beskriver så prioriterar många rektorer bort extra stöd i skolan idag. Det kanske är en utopi att ta god hand om alla unga människor oavsett var de befinner i den av vuxna skapade merit-värdes-stegen. Våra ungdomar är fantastiska och vi borde ge dem mer hopp och framtidstro än vad vi gör idag, tycker jag.

   — annsofie · feb 2, 12:31 · #

5. Åh, vad jag håller med dig Annsofie! Vad bra du beskriver det. Min man som tidigare jobbade på grundskolan, var ofta med om situationer där han mötte tekniskt begåvade elever som inte kom in på t. ex Fordon, då de inte kunde få godkänt i engelska. Istället hamnade de på IV. Nej, det är helt enkelt fördjävligt! För en gång skull måste jag säga att jag håller med alliansen i deras försök att uppvärdera de praktiska kunskaperna.

   — Filippa · feb 2, 12:52 · #

6. Jag brukar säga attt jag arbetar i en skola för flickor med flätor. Det är en vanlig grundskola, men oj oj oj vad vi missar mycket kunskap som våra elever besitter bara för att de inte kan skriva om det. Fram för mer experimentlusta och mod från pedagoger. Och visst känns det bakvänt att man inte kan komma in på t ex Fordonsprogrammet om man inte har godkänt i kärnämnena. Jag förstår tanken bakom att alla ska ha samma grundmöjligheter till högre studier, men om de redan blir “utslagna” efter de avslutat grundskolan så vet jag inte. Men jag tycker att gymnasieskolan, istället för att ha betygen som grund för intag, borde titta på andra kvalitéer som eleverna har och framför allt lust och motivation. Det två senare kan försätta berg. Och visst borde eleverna kunna hinna med att läsa upp under eventuellt svaga betyg/kunskaper under gymnasietiden. Alliansen bör se upp att dela upp eleverna allt för mycket – särskilt som verkligenheten ofta (miss)lyckas med det ändå. Då är det ännu viktigare att den centrala makten gör vad den kan för att minska gapen inte öka dem.

   — Elisabet · feb 18, 22:47 · #

7. Så sant!!!

   — Filippa · feb 18, 23:28 · #

Hur lyckas man synliggöra en lärares prestation, Maria Stockhaus? IG (eller numera F) i grupparbete, Björklund!