Ett bra förslag, Miljöpartiet.

–Självklart! Vill jag utbrista då jag läser om Miljöpartiets förslag om att barn och ungdomar med invandrarbakgrund skall få läsa engelska och matematik på sitt eget modersmål.  Matematik är att tänka abstrakt. Det gör man så klart bäst på sitt eget språk. Jag vet detta av egen erfarenhet, då jag vid ett tillfälle försökte  diskutera Camus existensialism på spanska med en spanjor. Det var inte så lyckat, milt uttryckt och den egendomliga konversationen berodde inte på att jag saknade inblick i ämnet. Om detta samtalsförsök också legat till grund för mitt betyg i litteraturhistoria, hade jag med all säkerhet fått underkänt.

Att stötta barn och ungdomars moderspråksinlärning gör att de får bättre resultat också i övriga ämnen, det visar forskningen tydligt.  Med andra ord är detta ett välgrundat förslag, som inte borde avfärdas, trots uppenbara svårigheter med hur det skall genomföras i praktiken. 

Trots det bloggar Svenska dagbladets ledarkrönikör, Fredrik Mellgren upprört om vilken usel idé det är att politiker skall lägga sig i vilka språk som skall premieras för intagning till högskolan. Märkligt, då ingen, mig veterligen,  höjde rösten då Folkpartiet gick ut med förslaget att värdera språkstudier på gymnasiet högre än övriga valbara kurser, för att förhindra elevers strategival av mer lättavbetade kurser som ”dans med liten boll”. Men kanske är det så att tyska, franska och spanska värderas högre än turkiska och arabiska? I alla fall av högervridna Bushsympatisörer.

Miljöpartiets förslag är bra och vittnar om en reflekterad inställning till utbildning och pedagogik, till skillnad från Folkpartiets populistiska och lättsmälta trams om kepsar och mobiler . Den stora frågan är istället hur det skall kunna realiseras.  Minst fem elever som talar samma språk i en årskurs innebär att skolorna, enligt förslaget, skall erbjuda tvåspråkig undervisning, åtminstone i matematik och engelska. Detta måste bli bekymmersamt, i synnerhet för de mindre skolorna som med all säkerhet kommer att få svårigheter med att strukturera undervisningen på bästa (och billigaste) sätt.

Här ger Stockholms taxischaufförer hopp! De somalier, turkar, iranier som kör taxibilar i Stockholms innerstad, brukar ha gedigna utbildningar från sina hemländer. Professorer, socionomer, psykologer, kvantfysiker, kan med andra ord med fördel plockas ut ur bilarna på gatan och stoppas in i klassrummen i stället. En och en annan grundligt skolad spärrvakt med invandrarbakgrund finns säkert också, om efterfrågan skulle vara större än utbudet.

Men det är klart – kräver vi styvnackat att dessa även skall ha en svensk, pålitlig, helgjuten lärarutbildning i bakfickan kvarstår nog problemen med lärarbristen ändå.

Kommentera

En godnattsaga för herr Björklund... Bra med koll. Och att tala med sina barn.