Betygskrumelurerna verkar viktigare än innehållet. Läs krönikan i Skolvärlden

Läs gärna mina senaste krönika i "Skolvärlden" om de krumelurer som kallas betyg och varför debatten om den kunskapssyn som ska finnas bakom dem, ligger i träda.

Kommentera

1. Kan bara hålla med :-)

   — Monika Ringborg · maj 29, 13:25 · #

2. Jag tycker att du ofta skriver bra och tänkvärda inlägg men i den här krönikan gör du det för lätt för dig. Det första jag reagerar på är när du skriver:

   “Men frågan är om vi inte låter oss luras ändå. För vad är det som säger att en siffra eller bokstav är mer påtaglig och precis än ett skriftligt eller muntligt omdöme.
   …
   Betyg i sig är ju ärligt talat ett ganska torftigt försök att reducera en människas hela kunnande inom ett visst område, till en liten, tämligen onyanserad krumelur.”

   Här diskuterar du svagheterna hos betyg utan att alls ta upp den andra sidan av myntet, nämligen svagheterna hos lärarnas omdömen. Du skriver säkert påtagliga och precisa omdömen, men många föräldrar kan vittna om att det inte gäller alla lärare! Så här skriver en bloggande förälder och lärare (http://mrslibyrakrat.blogspot.com/2008/05/blog-post.html):

   “Jag tror inte att det är själva siffran eller bokstavskombinationen som de flesta enkätsvarana vill åt. Min gissning är att man vill ha en bättre kommunikation om hur elevernas kunskapsutveckling framskrider.
   …
   I tretton år har det stått exakt samma sak på min dotters utvecklingssamtalssammanfattning;

   Öva mer på sin handstil och skrivstil…. Det var allt.”

   Betyg tvingar även vaga och konflikträdda lärare att vara konkreta och precisa. Må så vara att det bara blir en krumelur, men jag tror att många föräldrar och elever föredrar en krumelur som inte kan missförstås framför ett utvecklingssamtal som man kan tolka hur man vill!

   Nästa sak jag reagerar på är när du skriver:

   “Fortfarande idag, 14 år senare, lever också märkligt nog en hel del lärare, föräldrar och elever kvar i den gamla skolans kunskapssyn.”

   Min kunskapssyn har kommit till på en mängd olika sätt. Min egen skolgång under olika läroplaner är naturligtvis en influens, men mina föräldrar och deras syn på kunskap, mina egna universitetsstudier och mitt arbete som forskare är långt viktigare. Om min kunskapssyn inte överensstämmer med den som återfinns i 1994-års läroplan så beror det inte på att jag lever kvar i något gammalt utan att jag självständigt har skaffat mig en delvis annan syn på kunskap.

   De som arbetar inom skolan (dvs lärare och elever) måste man naturligtvis rätta sig efter läroplanen och dess kunskapssyn, när de är i skolan. Som förälder skall man självklart inte heller motarbeta lärarna och elever i deras arbete. Däremot har man som förälder ingen som helst skyldighet att bekänna sig till någon given kunskapssyn och att antyda att föräldrar som inte delar den nu gällande läroplanen lever kvar i något gammalt tycker jag är direkt nedlåtande.

   — Svante · maj 30, 11:14 · #

3. Hej Svante. Det kanske var litet slarvigt formulerat av Filippa här och där, men du verkar ha missat själva huvudpoängen med krönikan – att diskussionen om hur mål och betygskriterierna ska utformas är så gott som stendöd, i alla fall i större media. Ingenstans i hennes krönika kan man heller utläsa att betyg ska avskaffas. Tvärtom – det som sägs är att det är viktigt att diskutera vilken kunskap betygen ska representera – detta är en angelägenhet av yttersta vikt för alla som berörs av skolan, men få tycks intressera sig för frågan. Istället diskuterar många antalet betygsteg vilket väl snarast är en formaliefråga av perifer betydelse.

   Det är kanske litet nedlåtande att skriva att lärare, elever och föräldrar lever kvar “i den gamla skolans kunskapssyn”. Du har rätt när du skriver att det står alla fritt att attraheras av vilken kunskapssyn som helst. Det stora problemet, som jag tror Filippa ville lyfta fram, är att många elever, föräldrar och ja, t.o.m. lärare, fortfarande inte förstår vad det är för sorts kunskapskvaliteteter som efterfrågas i 1994 års läroplaner. Lärarkåren har trots att hela 14 år gått inte förmått imlementera dessa styrdokument fullt ut. Detta är ett gigantiskt misslyckande för alla som jobbar inom skolans värld.

   Och just nu, as we blogg, sitter ett gäng utredare och filar på det nya betygssystemet och hur mål och kriterierna skall utformas i det. De små formuleringar som knåpas ihop där ska ju, ifall lärarna denna gång väljer att följa de nya styrdokumenten litet striktare, styra vad som sker i klassrummen, vad man strävar mot i klassrummen under överskådlig framtid. Det som händer i denna utredningsgrupp borde följas med enormt intresse, men jag hör ingen tala om det.

   — Kettil · maj 30, 12:55 · #

4. “Det stora problemet, som jag tror Filippa ville lyfta fram, är att många elever, föräldrar och ja, t.o.m. lärare, fortfarande inte förstår vad det är för sorts kunskapskvaliteteter som efterfrågas i 1994 års läroplaner. Lärarkåren har trots att hela 14 år gått inte förmått imlementera dessa styrdokument fullt ut.”

   Jag håller med dig Kettil i stort, men det är svårt att få fram det till dem som är övertygade om något annat. Den här nya kunskapssynen är något man behöver gå och utbilda sig för att till fullo förstå. Eller arbeta inom skolans värld där man hela tiden resonerar kring den i relation till betyg osv.

   Jag uppfattade inte något nedlåtande i det Filippa skrev, men det kanske beror på att jag själv är inne i det här systemet. Det är lätt att ta saker och ting för självklara då.

   Jag uppfattade snarare en kritik mot dem som är ansvariga.

   — Monika Ringborg · maj 30, 17:49 · #

5. Tack Monika för din kommentar där du så bra sammanfattade det jag menade. Och jag håller med dig fullkomligt om hur viktig utbildningen här är och framför allt hur viktig diskussionen med kollegorna är, om hur mål och kriterier skall tolkas.

   Svante: Jag menade verkligen inte att vara nedlåtande mot någon, det lovar jag! Naturligtvis har alla rätt till sin egen syn på vad kunskap är och borde vara! Det jag menade var snarare att vi som lärare har skyldighet att arbeta efter styrdokumenten och den kunskapssyn som förmedlas där. Men det är inte alla som gör det idag, av olika skäl, vilket kanske bidrar till att elever och föräldrar har så svårt att förstå skillnaden mellan endast stoffinlärning och att visa upp färdigheter, mellan kvantitet och kvalitet. Jag har skrivit litet om hur jag ser på detta i mitt allra första blogginlägg: “Vad ska Mia göra för att få MVG?”.

   Fast poängen med krönikan var en helt annan. Det var en efterlysning av en mycket viktigare debatt. Den som var på väg att inledas nu… :-)

   — Filippa · maj 30, 23:58 · #

6. Jag håller med dig Filippa och jag tror att skolan håller på att utvecklas vilket är glädjande. Det grundläggande är vad vi har för kunkapssyn (bäst att tillägga i skolan) och vi måste få alla med på samma bana. Vad är stoffinlärning och vad är den kvalitativa kunskapen där eleverna lär sig att reflektera och dra slutsatser? Jag vill också tillägga att jag själv får hem skolvärlden och när jag i veckan läste krönikan uppfattade jag inget nedlåtande i texten. Borde jag ha gjort det? Jag kanske har uppfattat allt fel, men krönikan är skriven för och insatt i Skolvärlden och då hörs det på namnet vilka som läser den. Rimligen borde de som läser skolvärlden ha en gemensam kunskapsyn gällande betygsättning och omdömmen och det är nog det som krävs för att skolan skall genomgå en metarmorfos.

   — asapasa · jun 1, 21:27 · #

DN och Expressen håller mé! Debattartikel publicerad på Politikerbloggen