Lista på saker som har förändrats radikalt sedan vår son föddes och som inte en kotte talade om för oss skulle hända, men som vi inte hade trott på i alla fall

Fillis lista:

• Lägenheten har invaderats.

Vi har helt oväntat fått ett zoo här hemma. Jag fattar det inte. I och med Davids födsel har vi invaderats av de mest exotiska kreatur av olika slag – randiga zebror, gapande papegojor, luddiga björnar och färgglada strutsar med långa halsar ligger och skräpar överallt. Vad kommer de ifrån – kräken? Man kan inte gå till toaletten utan att snubbla över någon galen uggla som hoar eller någon söndertuggad hund som skäller metalliskt. Vansinnigt irriterande. I synnerhet det där jäkla flygplanet som plötsligt, utan anledning råmar som en ko och skrämmer vettet ur en. VEM i guds namn köpte den till David, det skulle jag bra gärna vilja veta!

• Högläsningen försvann. Var tog den vägen?

Min man och jag brukade oftast avsluta våra hektiska dagar med att läsa högt i en gemensam bok. Det var underbart. Jag minns de stunderna med tårar i ögonen av sentimentalitet. Tänk vad romantiskt det var! Tänk vad mysigt vi hade! Tänk när vi låg en hel helg och bara läste. För att vi kände för det. Bara så. Tyvärr känner inte David samma sug efter högläsning ur ”Giftas” eller ”Vindens skugga” utan brukar babbla sönder våra tafatta försök. Om det inte är ”Bebis dansar” förstås, den är poppis. Å andra sidan däckar Kettil och jag efter typ tre sidor numera, helt förbi av trötthet. Så är det. Kommer det någonsin att bli som det var förr?

• Musiken från stereon har tystnat…

… och ersatts av helt andra melodier. Mindre välklingande.

a)      Davids klagosång när han inte vill ligga på mage och träna (Ta uuuuupp mig nuuuu, mammaaaaa!)

b)      Davids sov-vrål när han inte vill knoppa trots att han har sand i ögonen och är dödstrött

c)      Diskmaskinen och tvättmaskinens eviga dunkande. Mycket tvätt och disk blir det.

• Kroppen

Tänker inte skriva alls om detta så det så. Stor förändring. Till det sämre. Bara så att ni vet!

• Minnet…

…är inte detsamma. Har alltid haft en lätt släng av demens men nu är det riktigt illa. ”Nu jäklar ska jag…Ja, vad var de nu jag skulle göra..?” är den vanligaste tanken under dagen numera. Väninnor klagar över bortglömda fikaträffar, BVC ringer och frågar varför David inte är på plats för vägning och mätning och bonussonen undrar varför vi äter middag klockan 21.00 på kvällen istället för efter skolan som vanligt. Vad svarar man på det? Jag trodde klockan var typ… två på dagen eller nått. Sorry, sorry!

Kettils lista:

• Muggen…

…brukade vara en rogivande frizon där man i grodan ro kunde plöja roman efter roman. Nu hinner man knappt dra ner gylfen innan David skriker, Filli vrålar, blöjor ska bytas, barn tas om hand, mammor ska äntligen få vara ifred och ”nu får du FAN VA KLAAAR!”

• Lugna stunden efter jobbet…

…is no more. När man kommer innanför dörren hinner man precis kasta en längtansfull blick på den gamle försummade vännen soffan innan en frustrerad mamma trycker upp en glad bebis i famnen samt presenterar en diger lista över kvällens husliga uppgifter.

• Frukostdiskussionen över morgontidningen…

…har ersatts av diskussionen om vem som ska masa sig upp ur koman, byta blöjor och göra gröt åt högljudda jollerplutten.

• T-shirt…

…är ett nytt plagg min fru börjat använda. Mina T-shirtar. Inte för att jag har något emot det, hon är lika snygg ändå. Antar att det är lättare att amma med T-shirt än med de tjusiga åtsittande jumprar hon pryddes av förr.

Jag är ändå bäst i världen! skrattar David. Och det är han ju. Listan till trots!

Kommentera

D som i dregel? En pannbiff med lök och bebisfritt, om surgubben själv får välja