En pannbiff med lök och bebisfritt, om surgubben själv får välja

- Ska vi inte gå och käka lunch ihop? sa Kettil igår. Vore inte det himla trevligt? Han var hemma för en gångs skull och det var underbart vackert väder. Ja, varför inte! Det var länge sedan vi var ute ihop.

- Vi tar en härlig prommis till Älvsjö och går på någon restaurang där! sa min man, packade in bebisen i sittvagnen och så gick vi. Solen sken, fåglarna kvittrade, föräldrarna småpratade och bebisen jollrade. Allt var ljuvligt. 

Nu tror ni kanske att det står en björn i busken och brummar. Då tror ni rätt. Och vilken jävla björn sen, ursäkta språket!

Framme vid restaurangen var det litet kö, men uteserveringen var ganska tom och det fanns gott om plats för barnvagnar, folk och fä.

- Om du beställer så går jag och tar ett bord, sa jag och skulle just vända vagnen för att styra in den mot ett bord. Då vänder sig en gubbe i kön mot oss:

- Måste du vara ute nu med din barnvagn? säger han med hög röst till mig. Du är ju för helsike mammaledig!

Jag trodde att jag skulle smälla av. Det händer inte ofta - jo, förresten, det kanske det gör i ärlighetens namn - men det här var värre än vanligt. Mycket värre. Vad i h-vete var det gubbjäveln stod och sa???

Här har man som kvinna gått och burit ett barn i magen i nio månader med risk för foglossning och ryggvärk utan att få lukta på en bit gorgonzola eller ett glas vin en gång. Sedan är man med om värsta, jäkla tortyren i tre dygn, värre än en sträckbänk på medeltiden.

Förlossning kallas det visst.

Sedan går man runt i fyra månader med sårigt underliv, hormoner som sprätter åt alla håll, mjölkstockning, håravfall och ska stå ut med annat skojjigt som följer med spädbarnstiden - typ kolik. Och när man för första gången på ett halvår försöker ta sig ut med sin man för att äta en liten försynt lunch, står en pissgubbe och skäller på en för att man inte behagar bli hungrig vid niotiden på kvällen i stället, när det är folktomt.

PORTAD!!! Och David som är så otroligt väluppfostrad och artig och som ler mot alla med sina två risgryn när han är ute. Till skillnad från vissa andra...pisspottor med löständer. Fy för den lede, vad orättvist!

Jag undrar egentligen vad som rör sig i de där dinosariemännens hjärnor. Möjligen är det någon liten hjärncell men mer kan det inte vara. Kanske borde jag ha mer förståelse för sura gubbar och deras bortskämda idéer om att de äger hela världen, att kvinnor ska föda barn och låsas fast vid spisen. Men det har jag inte. Inte alls. Jag blir vansinnig!!!

Missförstå mig rätt:

• Om det hade varit en tjusig restaurang och kvällstid hade jag köpt det.
• Om det hade varit tjyvtjockt med folk hade jag köpt det.
• Om det hade varit jättetrångt med plats hade jag köpt det.
• Om det hade varit en biosalong hade jag köpt det.
• Om det hade varit en föreläsning hade jag köpt det.
• Om det hade varit ett bibliotek hade jag köpt det.

MEN DET VAR DET INTE!

- Skönt att säga ifrån i alla fall! Sa Kettil litet nervöst men stolt när vi efter några mycket, mycket icke väl valda ord, tvärvände barnvagnen och med skriande barnvagnshjul tog oss därifrån. Till en annan restaurang. Utan surgubbar med ideal från vikingatiden.

- Och ärligt talat, sa min man efteråt. Hans mage var mer skrymmande än vår barnvagn. Så det så!

Kommentera

1. Usch, jag blir alldeles kall. Vad rör sig i huvudet på sådana människor? Det värsta är väl att det man säger till de ändå inte går in i avsaknad av hjärnceller….

   — Tove - förbannat arg på idioter! · maj 28, 12:50 · #

2. Det är ju inte klokt hur människor kan bete sig. Det är sådana idioter som borde portas.Inte en underbar liten pojke som David!!

   Kram från tant Krissan

   — Krissan · maj 29, 14:21 · #

Lista på saker som har förändrats radikalt sedan vår son föddes och som inte en kotte talade om för oss skulle hända, men som vi inte hade trott på i alla fall Gottgottigottgott... tycker mamma och pappa också