Varför mammor bör plocka bort gafflarna ur röven. Eller "I" som i ironi, för bövelen

Skrivet av Filippa, nu även kallad: ärkenötet, dumdumfilippa34, idioten, dummast i stan och hon som aldrig borde fått barn.)

Kära väninna, kära Tove!

Minns du när jag fnissande sa att jag skrivit en jätterolig krönika till alltombarn? Minns du hur vi garvade åt mammutjakten, wokpannan och slemproppsslutet? Och så roligt det var när den skulle bli publicerad där? För spetsig ironi, fyndiga formuleringar och tokigt innehåll är ju så himla kul att läsa, liksom, men lyser ofta med sin frånvaro när det kommer till gravallvarliga och prudentliga mammasajter om barnsäkerhet och blöjhinkar.

Men aja baja, Filippa -  don't laugh and write!

I alla fall inte om något så DÖDSALLVARLIGT som

FÖRLOSSNINGAR

BEBISAR

MAMMASKAP...

Sådant skämtar man min själ inte om, förstår du!

Tyckte hela tiden att ironin (du vet det där ordet som finns i SAOL, du får slå upp det om du inte förstår det) framgick så tydligt. Trodde att andra mammor skulle dra litet på läpparna åt det skojiga och tillspetsade. De gjorde de i och för sig. Till varggrin.

Mamma efter mamma, i blogg efter blogg diskuterade seriöst hur viktiga, underbara, häftiga, betydelsefulla, härliga DERAS förlossningar varit och ställde sig frågande till varför jag tyckte att vi kvinnor skulle sluta föda barn. Vissa skulle sluta läsa DN. Andra applåderade krönikans tokroliga innehåll, märkligt nog.

Öh...

Ooookej...

Lovar dig nu, kära SPANKK-väninna att aldrig mer draga SPANKK:s namn i smutsen på detta förkastliga vis. Hädanefter skall jag ordentligt markera alla ironiska inlägg i mammadebatten med bokstaven "I" (för ironi) så att det inte undgår någon och ett "a" (för allvar) då detta även kan behövas.

Fast kanske skall vi lägga ned hela kalaset med att skoja och skämta. Sådana barnsligheter har vi ju busat av oss under tonårstiden, liksom. Nu är vi MAMMOR och måste bete oss därefter.

Mitt nästa inlägg skall handla om vilka salvor som är bra mot röda bebisstjärtar (obs: "a").

Och inlägget därpå hur underbar smärtan var när jag födde David och att han är värd aaaall smärta i hela världen ("a").

Puss och kram och kom snart hem från din hångelsemester ("i") med Lelle . Jag saknar dig och våra härliga asgarv. ("a") /Filippa

De som ändå vågar sig på en dos ironi och ett litet skratt i mammaträsket då och då får gärna gå in på SPANKK där Davids mamma tillsammans med väninnan Tove fortsätter att fnissa åt moderskapets alla skumma, märkliga och vardagsdramatiska äventyr.  

Tur att någon har humor i alla fall! David - killen som gillar ett gott garv när andan faller på.

Kommentera [5]

BABYBLOGGEN FORTSÄTTER PÅ SPANKK

UNDERBARA NYHETER FÖR ER ALLA: Davids babyblogg fortsätter. Men inte här utan på SPANKK.

Han hälsar er alla hjärtligt välkomna att där läsa om bebisar i allmänhet, mammaskap i synnerhet eller bara och endast om honom, snart under underrubriken David - superbebisens liv och äventyr.

www.spankk.wordpress.com är adressen om du vill få allt nytt under solen om bebistankar och mammafunderingar.

VÄLKOMNA!!!

(Och lämna för sjutton gubbar litet kommentarer också. Jag SER ju att ni är inne men det är få av er som kommenterar. Tråkigt för bloggaren, fattar ni väl, tystlåtna dumskallar!!!)

Spankk it away! Hälsar David och mamma

Kommentera

The baby has to be SPANKKed!

NU HAR ÄNTLIGEN SPANKK STARTAT UPP och Davids babyblogg kommer därför att ligga litet i träda ett tag framöver.

Det är en litet vassare sajt för och om kvinnor och mammor. Och bebisar. Och pappor så klart, även om de får sig en och en annan känga. På SPANKK möter ni två väninnor som SPANKKar om sig själva och sina förändrade liv, från att ha varit livsnjutande rödvinsdrickande festprissar till att ha blivit mänskliga dregelhaklappar och monstermammor! Life is a beautiful bitch, with a baby, helt enkelt!

Läs, begruda, bli upprörd, skratta med. Och kommentera ALLT NI ORKAR så klart!

SPANKK IT AWAY, SISTERS!

Kommentera

Åttamånadersångest, myggbett och tandagnisslan. Må Gud se till att det bara är en "fas".

David är inne i en fas. Så brukar Kettil och jag säga när David beter sig på ett oförklarligt sätt. Det gör han nu. Det är en jobbig fas denna gång. Den består i att han på inga villkor vill göra något själv. Han vill absolut inte sitta själv på sin filt, inte leka själv, inte sova själv inte... Det enda David tycker om numera är att sitta på mig. Ja, jag menar det rent bokstavligt. Och inte ens då är han riktigt nöjd utan smågnäller hela tiden. Och det kan ju i ärlighetens namn inte vara alltför bekvämt att sitta på alla mina volanger...

Åttamånadersångest. Japp, så hette det visst, den här trevliga fasen då barnet förstår att det är en egen individ vilket leder till separationsångest.

Och naturligtvis måste vår kära Bulle, vår älskade David vara extra dramatisk i sin fas. Ångest räcker liksom inte. Myggbetten från Kreta har svullnat upp och kliar något jävulskt på hans ben och fötter.

"Sätt på salva!" sa min kära väninna. Inget ont om henne men hon har inga barn. Hade hon haft det hade hon vetat hur lätt det är att sätta på salva på en vrålsur bebis. Okej - sätta på salvan går bra - det är snarare frågan om hur salvan skall stanna kvar som är problemet. Alltså: mamma stryker på, David stryker av.

Förutom ångesten och myggbetten har David även hosta. Så när vi inte är uppe på natten och stryker på och av salva på myggbett, brukar vi även sitta i badrummet och hosta bland vattenångorna som enligt vårdguiden skall underlätta andningen. De sa dock ingenting om hur mycket det underlättar för sömnen.

Dessutom, alltså förutom, ångesten, myggbetten, hostan håller David på att få tänder i överkäken. Det kliar. Och för kommande tänder finns ingen salva att stryka av och på.

Så våra dagar ser ut som följer med litet variation mellan punkterna:

• David sitter på sin filt, gnäller och följer mig med blicken med våta hundögon som det rinner stora krokodiltårar ur.
• David gallskriker på filten med ansiktet ihopskrynklat till ett rött russin och utvecklar nya ljud som låter litet knorrande, som om han kämpar med att bajsa fast jäkligt mycket högre, blandat med illvrålet Bert.
• David sitter på mig. Gnällande.
• David sitter på mig. Gallskrikande.
• Mamma stryker på salva. David äter salva.
• David ligger på skötbordet och hostar och gnider ut snor på mamma.
• David sitter i selen och kliar upp myggbett med vassa tånaglar och vrålar i mammas öra när hon försöker göra mat.
• David följer mamma med hundögsblicken, gråter stortårarna och gnider överkäken mot en gummianka eller den älskade fjärrkontrollen.
• David sitter hos mamma och skriker, hostar och skäller.
• Mamma ligger på golvet och hulkar av sömnbrist. David sitter på henne och hostar.

Roligare kan man ha.

Min älskade unge! Ibland önskar jag att du förstod att det är just en fas du är inne i. Och att jag själv genom alla skrik, tårar, salvor, vattenångor och nätter utan sömn förstod det samma.

Det kommer inte att vara för evigt, det kommer inte att vara för evigt, det kommmer inte...zzzzzzzz

Kommentera [1]

En blommande David hemkommen från Hellas

Hemkomna från Kreta. Lika bleka som innan trots att solen lyste varje dag från blå himmel. Det har sin förklaring. David satt med en enorm solhatt i skuggan. Jag satt bredvid.

Men inte bara såklart. Ibland smetade vi (läs jag) - under vilda protester från David - på solskyddskräm, faktor 150 eller något sånt och så gav oss ut från parasollskuggan. Vi snorklade, badade i turkosblått vatten och drack och åt vansinnigt gott och vin- och fetaostrikt på restaurang. Precis som man skall göra på en solsemester. HÄRLIGT!

(Hörde förresten att ni i Sverige hade haft litet småmulet och grått under veckan som gått... Ojsan, vad synd...)

Hade litet tråkigt i går kväll (Kettil såg på krigsfilmer med gubbar med stora mustascher och värjor hela kvällen - fasen var det tema "Generalorgier" eller vad???) så jag snodde ihop ett par retrobyxor till David sådär litet snabbt... typ.

Ännu ett par blombyxor blev det, av ett gammalt 70-talslakan för 10 kronor på Loppis. Inget gardintyg denna gång alltså. Tur att Kettil inte har några problem med blommönstrat tyg. Det har blivit litet mycket sån't på sista tiden. Men ah, vad läckert det är! Och blommigt!!! Se de snyggt utstående byxbenen i egen kreation (= jag klippte ut mönstret bredare nedtill.)

Kommentera [5]

Superbebisens första resa med brorsan och tjocka släkten

Mammas fina lilla kille skall få utländsk sol på näsan för allra första gången. Härligt!

Nu bär det av till Kreta. Om tre dagar åker vi. Hela familjen! Med alla släktingar vi kunde skramla ihop. Simon är lycklig. Han har LÄÄÄÄÄNGTAT efter en solsemester så himla länge. Varje år har han gnällt och undrat varför Kettil och jag envist skall släpa honom genom Europas alla länder och museum. När det finns lyxhotell, stränder med glassförsäljning, sol och hav att plaska i.

Så nu är lyckan gjord. I synnerhet då kussarna skall med.

Och så är detta också Davids första utlandssemester någonsin. Underbart då att beresta brorsan - som David bara avgudar - är med. Ingen är så jättesnäll och fantastiskt rolig som han, nämligen, tycker David. I synnerhet när brorsan säger "bu!" eller släpper en kloss ned på soffan. Då kan man bara kikna av skratt varje gång. (När pappa och mamma gör det är det inte lika roligt, konstigt nog.)

Våra finkillar - superbrorsorna är snart på väg till Kreta för att sola, bada och äta glass med kussarna, farbror, mormor, morfar och moster.

Kommentera

Sykurs i Dalom2

Den som trodde att David och Filippa skulle på semester till Dalom i några dagar trodde fel. Någon semester blev det knappast. Snarare en mycket intensiv sykursvecka med mormor som tålmodig sylärare och moster Klara och mamma Filippa som ihärdiga elever.

Byxornas tyg är köpt på Erikshjälpen för 1 krona! En gammal gardin blev vips (eller kanske i ärlighetens namn surrsurr på maskinen, sprättasprätta när det blivit fel och så surrsurr igen i ett par timmar) ett par superflotta blombyxor. David ler i sin nya, fina solhatt med mormors tyg från Gambia.

Det var "En sykurs helt utan pedagogiska ambitioner" som mormor själv kallade det, efter att hennes elever klagade på att hon ville sy allt själv i stället för att förklara för dem. Men kursen var ju gratis ändå och många koppar kaffe med dopp ingick.

David i famnen på morfar. Så himla mysigt. Och när morfar spelar durspel är det helt fantastiskt och den musiken kan få vilken liten skrikhals som helst att tystna och bara lyssna.

Oj vad vi sydde där ute i bersån

• Två grekiska dressar till David.
• Ett par blombyxor till David.
• En solhatt. Också till David.
• Ett täcke. Ja, ni fattar. Till David det också.
• En superflott strandklänning med babe-varning till moster Klara.
• Ett par störthärliga haremsbyxor till Filippa (svåra att sy men ack så coola.)
• Och så ett par små, små shorts. Gulblommiga. Till David.

Vilken kreativ och rolig vecka!

Fast vissa av oss sydde inte så himla mycket utan softade mest. Om man säger så...

Kommentera [1]

David redo för Beach 2008

KRETA, HERE I COME!!!

Kommentera [2]

Farfar och David på bildningsresa till lärdomens stad

Det ska börjas i tid. Ifall David vill göra karriär som akademiker vore det därför utmärkt om han redan i späd ålder andats in den belästa Uppsalaluften. Ja, så tänkte jag och farfar och drog iväg lille knubbsälen till det glada nationslivets förlovade hemstad. Farfar köpte världens snyggaste T-shirt och så fort vi kom hem kände David ett omättligt behov av att bekanta sig med den klassiska litteraturen.

Tack farfar för den snygga tröjan! Jag gillar böcker lika mycket som du. Min bästa bok är "Bebis dansar" men den här verkar också helt OK.

På väg...

Kommentera [1]

Gottgottigottgott... tycker mamma och pappa också

David ÄLSKAR mat. Riktig mat. Inte sånt där smaklöst kladd som ligger i barnmatsburkar. Okej då. Han kan äta det i nödfall men det är inte så gott. Halva innehållet i burken blir kvar. Och så fyller han på med litet bröstmjölk i stället. Men hemlagad mat är supermums och då blir varenda liten smula uppäten.

- Sådär mycket äter inte min ettochetthalvtåring, sa min kollega imponerat när David och jag var på besök på jobbet häromdagen och David på tre minuter nästan renslickade skålen med hemlagad kyckliggryta, på gränsen till minutiöst.

- Vilken tjockis du har där! sa uteliggaren på bussen i mindre förtäckta ordalag.

Naturligtvis älskar David choklad också (men han är inte lika glupsk som sin polare Herman som kan sätta i sig ett helt smarties-rör utan att blinka. Och Herman är ändå tre veckor yngre än David.)

David är dock på god väg att bli lika glad i snask. Detta beror på att hans mor har en filosofi som inte riktigt stämmer med barnmorskans. Jag tror att ju mer bebisen får smaka på, desto mer kommer den våga äta och smaka på när den blir större. Jag skulle nämligen dö av skam om David blev en sådan där dryging som petade i maten och inte kunde äta ditten och inte tyckte om datten.

Med andra ord får David också smakportioner av glass, semla, sockerkaka, bullar, choklad och annat smått och gott som jag själv gillar. Givetvis är det ingenting jag säger till barnmorskan eller står för inför de andra mammorna i väninnan Toves PowerWalk-grupp. Om någon konfronterar mig kommer jag därför vilt hävda att Kettil skrivit detta inlägg. (Kanske ska jag även logga in med hans lösenord, nu när jag tänker efter.)

Tre Favvisrätter finns på Davids meny. Det är de enda tre rätter han smakat förutom de jolmiga barnmatsburkarna från Nestlé eller vad det är och som alla smakar som rinnigt potatismos utan smör. Urk!

Vad har hon nu hittat på som jag ska tycka om?

Ett mycket fungerbart trick om man själv vill laga mat till sin bebis är att helt enkelt själv smaka på det. Gillar du det? Ja, då borde nog bebisen tycka att det är okej. Smakar det som uppblötta sandspån för dig – ja, då kanske bebisen också tycker det. Tror jag i alla fall. Och Kettil också, som mer än gärna smakar på Davids söta morgongröt. (Det hela uppdagades för mig då jag hörde ett illvrål från matbordet, vände mig om och såg en ilsken bebis, frustrerat sträcka sig efter sin ärtgröna grötskål, medan hans pappa förnöjt stod och smackade i sig både en och två skedar av innehållet. Hm. Kanske borde man gömma det där söta pulvret för sin man. Eller börja ersätta det med havregryn.

Davids tre favvisrätter:

1. Kycklinggryta med grädde och chili

Skär kycklingfilé, morötter och lök i bitar. Sjud med matlagningsgrädde tillsammans med litet pressad vitlök, en gnutta sambal, mycket färsk basilika och litet riven ingefära tills kycklingen är klar. Peppra. Koka ris utan salt. Häll i kött och alla grönsaker och riset i matberedaren så att det blir lagom i proportionerna. Späd med litet av gräddsåsen. Mixa tills det är en puré och lagom i konsistensen. Häll upp i glasburkar eller i fryspåsar och lägg till en tsk fett när du tinar upp portionen. Mums och smask!

1. Lax och potatis

Stek lax i ugnen. Koka potatis, broccoli eller någon annan grönsak utan salt. Häll i fisken, potatisen och grönsaken i matberedaren så att det blir rätt proportioner. Häll på en skvätt mjölk eller grädde, litet pressad citron, peppar och mängder av färsk dill. Mixa tills det blir en puré och lagom i konsistens. Häll upp i glasburkar eller i fryspåsar och lägg till en tsk fett när du tinar upp portionen. Supergott tycker mamma också…

3. Skär nötkött, lök, morot och blomkål i bitar. Koka i litet osaltat vatten. Tillsätt litet grädde eller mjölk, litet tomatpuré, litet vitlök och paprikakrydda. Ett stänk sambal är aldrig fel om bebisen gillar grejjer med sting i. Låt puttra tills köttet och grönsakerna är klara. Koka ris eller potatis eller couscous i osaltat vatten. Häll i kött och alla grönsaker och riset i matberedaren så att det blir lagom i proportionerna. Späd med litet av gräddsåsen. Mixa tills det är en puré och lagom i konsistensen. Häll upp i glasburkar eller i fryspåsar och lägg till en tsk fett när du tinar upp portionen. GOTT!

Kommentera [1]

Äldre